Jag är så vansinnigt trött nu för tiden. Kan inte lägga killarna utan att somna själv. Vet inte riktigt vad det beror på. Kanske är det den senaste tidens tumult som bidrar till detta.
Det är väl inte konstigt heller egentligen. Jag fick ett mindre trevligt brev på posten idag... Men ja, vad kan man säga? Det är synd att man inte får välja sin släkt själv. Och i sanningens namn så är blod INTE tjockare än vatten.
Jag gråter. Inte för min egen skull, jag är härdad. Men för mina barns skull, för min familj. Att jag utsätter dem för det här. Även om jag vet att det inte är mitt fel, så blir det ju det indirekt i alla fall.
Patrik tröstar och är fantastisk på alla sätt och vis. Men det gör ont.
Det är nog dags att stänga dörren helt. Om inte för min skull, så för min familjs skull. De ska aldrig behöva gå igenom det jag har gjort. Aldrig!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar