Nytt jobb

Nu är det officiellt. I september lämnar jag mitt jobb i Linköping för jobb på hemmaplan.
Jag skickade iväg tre ansökningar, blev kallad på tre intervjuer, tackade nej till en intervju (jag insåg efter den första att jag absolut inte vill joba mitt i stan)och fick två jobberbjudanden. Helt ok facit :)

Den ena jobbet kände jag direkt att jag skulle tacka nej till om jag skulle få det. Otroligt oinspirerande ställe, liten gård, ingen närhet till skog, stora stentrappor, personal som inte gav något vidare intryck osv.
Jag fick jobbet, men tackade nej...

Det andra jobbet var precis tvärtom. Jag möttes av en fantastisk gård med olika "stationer", det fanns snickarverkstad, vattenlek, en otrolig motorikbana, de hade byggt hästar som de skruvat fast riktiga sadlar på, en bil med två säten m.m. Tillötesgående och trevlig personal som gav ett proffsigt intryck.
Miljön inomhus motsvarade utegården. Stora rum med olika teman. Ett spegelrum, ett konstruktionsrum, ett estetiskt rum, en stor scen med massor av rekvisita m.m. Allt tillgängligt för barnen och på deras nivå. Jag kan inte ens ge förskolan en rättvis beskrivning, den måste upplevas!

Intervjun var avslappnad och kändes jättebra.
Dock var det väldigt många sökande på tjänsten (52 st) och sista intervjun är bokad nästa fredag så det skulle dröja ett tag med besked.
Dagen efter ringde chefen och erbjöd mig jobbet.
Jag har nog ännu inte fattat att det är sant. Att jag ska få jobba på det där fantastiska stället och vara en del i arbetslaget.

Min nuvarande chef är inte särskilt glad. Jag förstår det och det känns jobbigt för mig också. Men jag känner att jag måste ta den här chansen.
Att slippa pendla är mycket värt. Jag tjänar tusenlappar på det, för att inte tala om hur mycket tid jag tjänar. Värdefull tid som jag hellre spenderar med min familj.
Jag fick en bra löneförhöjning också. Även om han inte var säker på att han kunde matcha min nuvarande lön från början. Norrköping ligger generellt lägre i lön än Linköping. Jag tackar och tar emot :)

Det känns hur spännande som helst och jag tror att jag kommer utvecklas och lära mig enormt mycket.

På måndag kommer den jobbiga biten. Att berätta för alla föräldrar på jobbet. Flera har ju verkligen uttryckt sin oro för att jag ska sluta så det kommer kännas tufft. Jag vet att många kommer bli besvikna, men jag hoppas att de förstår...