Det här med att rummet helt plötsligt snurrar runt för mig vill inte riktigt ge med sig. Jag tycker dock att det har blivit bättre och det håller inte i sig riktigt lika länge som tidigare. Det är ju ändå väldigt obehagligt och flera i min närhet har sagt åt mig att söka läkare. Jag är rätt envis av mig och går helst inte iväg i onödan. Men jag är också rätt snabb på att ge mig själv olika diagnoser, bl.a hjärntumör. Hypokondriker?
Pappa var rätt övertygad om att så inte var fallet, utan trodde mer på blodtrycket, dåliga järnvärden, virus på balansnerven eller en infektion i kroppen. Det skulle också kunna bero på stress eftersom jag haft rätt mycket den senaste tiden. Jag har ju inte direkt möjlighet att vila heller, vilket är förståeligt med två småttingar.
Jag fick ändå lova honom att kontakta vårdcentralen för diverse prover.
I morse fick jag tummen ur och ringde rådgivningen. Hon var inne på samma spår som pappa. Nåt av ovanstående är mest troligt att jag drabbats av.
Hon sa också att eftersom jag upplever att det ändå börjar bli bättre kunde jag avvakta med ett läkarbesök, men hon tyckte nog att det inte hade varit helt fel att gå ner till VC och kolla blodtrycket och lämna ett blodprov...
Jag känner att jag nog kan avvakta. Det börjar ju trots allt sakta men säkert bli bättre. *intalar mig själv*
Men jag hoppas verkligen att det ger sig snarast!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar