Läkarundersökning

Kände imorse att det var sista chansen att gå till läkaren eftersom jag faktiskt börjar jobba på måndag. Det är ju fortfarande inte bra och ibland är det till och med riktigt besvärligt. Ringde till VC och fick en tid strax därefter.
Lucas följde med mig, han skulle hålla mig i handen om jag blev rädd. SÖTNOSEN!
Fick träffa en väldigt bra läkare tycker jag. Hon antecknade det jag berättade och satte sedan igång med undersökningen. Blodtrycket för det första hon gav sig på. Det var perfekt!
Sen lyssnade hon på hjärta, lungor, tittade i öronen, klämde och kände lite varstans etc. Jag fick göra ett antal neurologiska test och jag fick bl.a en "stämgaffel" på huvudet. Lite mysko, men efter att ha pratat med pappa så inser jag att hon gjorde en väldigt grundlig undersökning och det känns så klart bra. Bättre att ta det säkra före det osäkra istället för att riskera att missa något.
Inga konstigheter där så hon skickade mig till lab. Sköterskan som stack mig måste ha varit väldigt duktig för jag är enormt svårstucken, men hon lyckades direkt. Hon tog rör efter rör och jag undrade om hon nånsin skulle bli klar... Lucas var superduktig och fanns vid min sida hela tiden <3
Jag fick lämna urinprov också och Lucas var vänlig nog att informera hela väntrummet om det. "Ska doktorn titta på ditt kiss mamma?" sa han högt och ljudligt. Haha, ja vad säger man? =)

Sen var det väntan och åter väntan... Vi fick vänta väldigt länge och jag såg de som kommit in senare än mig gå därifrån. Till slut var det bara vi kvar och jag började faktiskt känna mig lite orolig. Fick en konstig känsla i magen, messade Patrik och han frågade om han och Linus skulle komma dit. Men nej, det tyckte jag inte behövdes.
Lucas var verkligen jätteduktig hela tiden. Efter en dryg timme sa han "jag tycker nog att det är våran tur nu, hallå doktorn!?" och strax därpå fick vi faktiskt komma in.
Proverna visade inga konstigheter alls, allt såg bra ut. Jätteskönt!
Hon hade diskuterat med en kollega också och mest troligt är väl att det är sviterna efter infektionen jag hade i kroppen.
Två prover har gått iväg för analys, men de har inget med det här att göra egentligen. Eftersom vi har struma i släkten så ville jag få sköldkörteln och ämnesomsättningen kollad också. När de ändå tog en massa blod så var det lika bra att passa på =)

Så det förväntas att det ska försvinna på egen hand, får jag ytterligare symptom eller om det blir värre skulle jag återkomma.
Det känns faktiskt väldigt skönt att veta att det inte är något allvarligt fel som gör att det blir så här...