Gott med tacos

Tacos är en favorit hos båda småtrollen!

Pimp my tvättmedelsförpackning

Med två småttingar så blir det mycket tvätt. Tvättmaskinen går rätt så ofta av naturliga skäl =)
Jag tröttnade på de fula tvättmedelsförpackningarna och fixade egna.
Riktigt nöjd om jag får säga det själv =)



Nu ser det lite roligare ut på tvättmaskinen!

Bilddagboken

Igår fick jag äntligen in de saknade bilderna på bilddagboken. Känns skönt att vara ikapp =)
Nu är jag snart uppe i 10 000 bilder sen Lucas föddes. Inte illa! =)
Det finns betydligt fler bilder på hårddisken, alla blir ju inte publicerade. Även om väldigt många blir det!

När vi kom hem nyss så loggade jag in och hade 89 bilder som någon hade kommenterat. Det är ju så kul med kommentarer!
Det var från den allra första början när Lucas var alldeles färsk och miniliten. Det blir inte så ofta jag bläddrar tillbaka så långt, så det var väldigt kul att se dem igen.

Jag får erkänna att det fälldes några nostalgiska tårar. Det var ju inte alls särskilt länge sen, men det känns så... Det har hänt så otroligt mycket sen dess. Nu är han ju en egen liten individ som kan kommunicera.

På en av bilderna fick jag frågan om jag saknade bebistiden och det kan jag inte säga att jag gör. Jag tycker faktiskt att det blir ännu roligare för varje dag som går. Men det är ändå en väldigt speciell tid den där första tiden. När man går på rosa moln och lever i en lyckobubbla.

Jag är väldigt glad över att jag fixade ett konto på bilddagboken från första stund. Även om man har bilderna i album så är det himla smidigt att kunna gå in och kolla specifika datum. Det är även toppen för de som inte bor nära att kunna följa vår vardag ändå.

Tyvärr kommer det säkert inte bli lika mycket bilder nu när jag är i skolan hela dagarna, men jag kommer inte släppa taget om bdb och jag kommer göra mitt bästa för att uppdatera så ofta jag bara kan.

Jag testar att öppna upp sidan.
Kika gärna in om ni vill:
http://lucas-07.bilddagboken.se/

Personlig almanacka

Nu har jag redan köpt en kalender, men nästa gång det blir dags ska jag nog designa en egen =)
Kul idé tycker jag och man får den ju precis som man vill!

http://www.personligalmanacka.se/

Glad

Idag är jag extra glad.

1. Det är fredag och jag har en hel helg full med mys och bus tillsammans med min underbara familj framför mig.

2. Jag hamnade i en superbra studiegrupp. Det klickade direkt! Känns toppen!

3. Busschaufförerna var på bra humör idag. Den ena ropade i högtalarna och önskade alla en trevlig helg. Den andra skojade och var allmänt pratglad.

4. Småtrollen har haft det bra på dagis även idag. De hade haft gympa och sprungit runt och skrattat. Båda två hade sovit en stund och allt känns så himla bra när det gäller förskolebiten...

5. Min lektion på måndag är inställd så jag kan vara hemma och mysa med mina härliga pojkar. Jag har bestämt mig för att läsa det som behövs under helgen så att hela måndagen kan ägnas helt åt dem.

6. Vägarna var ordentligt plogade och det gick alldeles utmärkt att ta sig fram med syskonvagnen.

Lång dag

Det blir ett snabbt inlägg innan Robinson börjar.
Idag var ju första långa dagen för småtrollen på dagis. Det hade gått jättebra och de hade både sovit och ätit mellanmål. De hade varit glada och nöjda hela dagen och det känns ju väldigt bra så klart. Linus börjar ta för sig mer och mer och det känns ju också väldigt skönt. Han verkar verkligen trivas och ha det bra han också.

Imorse när jag och Lucas gick igenom alla hans kompisar på dagis så sa han "Lilli" (som han kallar Linus), ungefär som att han påpekade att jag minsann inte fick glömma lillebror =) Sötisen!

I skolan går det bra. Vi hade två väldigt intressanta föreläsningar idag. Eller det var väl mer föreläsarna som var otroligt duktiga på att fånga sina åhörare. Vi var liksom delaktiga och behövde inte bara sitta rätt upp och ner och lyssna. Då hade jag garanterat somnat.

Jag sov inget vidare i natt. Linus var inte särskilt sammarbetsvillig. Eller så var det jag som inte var det som vägrade ge honom tutten =) Arg var han i alla fall och det ledde dessutom till att han blev pigg och ville gå upp. Det hade jag ingen lust med! Jag tog honom med mig och vi gick och lade oss i Lucas säng. Där somnade han i alla fall till slut.

När Patrik gick upp så visste jag att Lucas skulle vakna till. Han gör alltid det och kommer och lägger sig tätt intill mig. Så det var bara att gå in tillbaka i sovrummet. Men Linus fick ligga kvar.

När klockan ringde gick jag upp och fixade iordning mig själv i lugn och ro. Sen hörde jag att nån var uppe och det var Linus som kom gåendes. =) Han sken som en solstråle så det var ju skönt att han inte blev rädd av att vakna där inne.

Jag saknade barnen något frukansvärt idag. Jag är inte van vid att vara ifrån dem så länge. Att mötas av två små älsklingar som kommer springandes emot en och överöser en med pussar och kramar är en obeskrivlig känsla. Helt underbart!

Ikväll somnar jag nog ovaggat skulle jag tro.
Imorgon ska jag få träffa min klass och studiegrupp för första gången. Spännande!

Våran lediga dag

Vi bestämde oss för att gå till öf idag. Vi hade ingen brådska utan tänkte ta eftermiddagspasset. Vi lekte och myste och småtrollen fick sova en stund. Då ringde Emilia och frågade om vi ville hitta på nåt. Trevligt med sällskap tänkte vi och vi bestämde oss för att ses på Ikano när grabbarna hade vaknat och vi var redo.

När Lucas satt i vagnen och väntade på att jag skulle bli klar så sa han "ätting" och tittade på mig. Jag frågade vad han sa och han upprepade sig. Jag frågade om mamma var hans älskling och han svarade ja-a som om det var den mest självklara sak i världen. Mitt mammahjärta rann över ännu en gång. Min underbara lilla kille. <3

Snöovädret gjorde att jag helst hade stannat hemma faktiskt. Jag hade ju sinnesnärvaro nog att skippa promenaden ända ut till Tornby, men det var rätt tufft att ta sig till bilen också. Att gå i den djupa snön med syskonvagnen var nästan omöjligt och mina armar fick ett riktigt träningspass =) Sen var det dags att gräva fram bilen och få in småtrollen i sina bilstolar. Ingen av dem var särskilt road av snöyran så de var bara glada och tacksamma över att komma in i bilen. Skönt, inget tjafs =)

Att köra bil idag var heller ingen höjdare. Men några sladdar senare var vi framme och vi började med att kika runt i alla butiker. Det var rätt folktomt där ute, folk var väl smarta nog att hålla sig hemma...

Vi hade det mycket trevligt. Åt lunch på Ikea. Pojkarna åt köttbullar och potatis och jag åt kycklingfilé och pommes. Smaskigt värre var det! Lucas fick en glass till efterrätt och var mycket nöjd =)

Jag handlade lite på rean. Bl.a en halsduk. Halva reapriset passar mig utmärkt!
Jag kände häromdagen när jag gick hela vägen till föreläsningen i 15 minusgrader (det tog mig ca 1 timme) att det hade suttit fint med en halsduk. Nu har jag en! Men några fler långpromenader i sån kyla tror jag inte att det blir. Jag frös ända in i benmärgen resten av dagen och hade svårt att koncentrera mig på föreläsningarna. Snuva och halsont var priset jag fick betala, jag hoppas det stannar vid det.

Lucas var så fascinerad av lilla Olivia (7 månader). Han ville titta på henne hela tiden och sitta nära. "Titta Livia" sa han hela tiden och har även nu på kvällen/eftermiddagen pratat om henne. Gullunge!

Vi har inte haft så många måsten idag, vilket var väldigt skönt. Jag tvättade och hängde en maskin, det är väl det hela. Lucas var snabb med att hälla tvättmedel i facket för sköljmedel och ropade att han skulle "tätta". Haha, han är ju bara för go!

Kvällen har enbart bestått av familjemys och jag behövde verkligen den här energiladdningen inför de kommande dagarna. Bara två dagar kvar så är det helg! =)

Inser dessvärre att det kommer dröja innan vi kan ha en sån här mysig vardag igen, men vi får ta vara på helgerna och kvällarna lite extra istället.

Jag hade tänkt att ta tag i bilddagboken idag. Jag ligger ju lite efter pga våran minneskortläsare som gick sönder. Nu har Patrik fixat en ny så det är bara att tuta och köra. Tidigare har det inte funnits ork och motivation. Idag fanns båda delarna, men jag prioriterade tiden med mina barn istället. Och jag är ganska säker på att det var rätt val =)

Nu kommer förhoppningsvis John Blund på besök snart!

Härliga morgon!

Åh vad härligt det var att slippa väcka småtrollen idag, att låta dem få vakna när de ville och bara ligga och mysa med dem hela morgonen. Underbart!

Idag hade jag ju tänkt att åka upp till universitetet en stund, men jag tror att det lutar åt att vi strunta i det. Det är inte akut och jag kan ta det på fredag när jag ändå är på plats istället. Det känns tråkigt att behöva ödsla tid på att åka dit när jag faktiskt är ledig och vill umgås med mina små hjärtan.

Imorgon är det dags för skola igen. Föreläsningar på Nationernas hus hela dagen så nu ska jag bara mysa med mina fina pojkar! <3

Jag skrev ut några bilder på Nalle Puh till Lucas så de har han färglagt under morgonen. Nu ska vi lägga lite pussel verkar det som =)

Linus är för övrigt supersöt och har lärt sig rörelserna till Blinka lilla stjärna. Varje gång jag sjunger nåt visar han att det är just den han vill höra och så sjunger han med. Underbara trollunge!!

Ha en bra dag!

Mer snö och mer kyla

Det har verkligen varit en ordentlig vinter i år. Jag är jätteglad över att vi fick snö och en vit jul, men jag tycker faktiskt att det räcker nu. Det tycker tydligen inte kung Bore som ska ge oss ännu mer snö imorgon.

SMHI har utfärdat varningar för hela landet och tycker att man ska hålla sig inne om man kan...

Jag vill ha solsken och fågelkvitter, jag vill ha vår nu!!

Tisdag

Har haft föreläsning precis hela dagen. Är ganska trött i skallen, men det känns ändå ok. Mycket av det vi har hört idag var lite som en repetition för mig. Vi läser en kurs som heter läraren och kunskapen och det är ju lite flummigt det här med pedagogik och didaktik. Mycket om hur hjärnan fungerar, olika lärstilar osv... Men det är intressant och nyttigt att kunna!

De närmaste 8 veckorna kommer vara väldigt intensiva. I princip så kommer vi gå heldagar varje dag fram till tentan v.13. Som sagt, ingen mjukstart här inte!
Imorgon har vi dock lite egentid för att fixa en del praktiska saker, så småtrollen ska få följa med mig till universitetet en snabbis. De får sin beskärda del av dagis ändå framöver och jag vill verkligen utnyttja tiden tillsammans med dem. Det är otroligt svårt att vara ifrån dem om dagarna. Men jag gör det för våran skull, för familjen. I det långa loppet så kommer det ju leda till att vi alla får det bättre. Det gör att jag biter ihop och ska fixa det här!

I övrigt känner jag mig lite låg just nu. Då är det skönt att ha en underbar man att luta sig emot. En man som är helt fantastiskt och lyfter mig när jag helst av allt bara vill ge upp. En man som alltid finns vid min sida oavsett vad som händer.
Patrik, jag är väldigt tacksam för allt du gör för mig och för allt ditt stöd. Jag har rest mig förr och jag ska göra det igen. Med dig vid min sida klarar jag allt! Älskar dig oändligt!

Back in business

Då var jag student igen!
Dagen var bra, men lång. Jag var inte hemma förrän klockan var 17,30. Då möttes jag av 2 glada småtroll som sken upp som små solar och sprang fram och gav mig en bamsekram. En underbar känsla! De hade visst saknat sin mamma och det var minsann väldigt ömsesidigt! Det är en prövning att vara ifrån dem så här länge...
Patrik sa att Lucas hade varit väldigt fundersam över att det var pappa som var hemma och inte mamma... Han är inne i en väldigt mammig period nu och är så himla kelig och go! Lilltrollet är mest pappas kille nu för tiden. Han som alltid har varit så mammig. Men på nätterna är det fortfarande mamma som gäller =)

De var lite ledsna i morse när jag lämnade dem på förskolan så det gjorde ju det lite extra jobbigt att ge sig iväg. Att jag var lite (väldigt) sen och stressad gjorde inte saken bättre. Men trots att vi gick hemifrån en halvtimme innan start (hade läst fel på schemat) så hann jag i tid!

På första rasten så ringde jag till dagis och kollade läget och de hade det jättebra. De hade gått in till samlingen direkt efter att jag gått och firat ett födelsedagsbarn och då var alla tårar som bortblåsta. Skönt att veta. Det gjorde ju att jag kunde koncentrera mig på föreläsningen lite bättre.

Det var många nya intryck och hjärnan kändes mest som gröt ett tag. Universitetet är STORT och det var inte helt lätt att veta vart man skulle ta vägen, men jag löste det också =)

Vi fick reda på att den här terminen kommer vara tuff och väldigt krävande. Känns ju sådär att starta med en sån direkt... Men jag ska göra mitt bästa. Mer kan jag inte göra...

Det är lite rörigt att komma in så här på sen ingång, det är mycket som ska fixas och mycket som krånglar. Jag är ju liksom inte inne i systemet som de andra. Jag har inte tillgång till studentportalen med scheman och annan viktig info så det gör ju det hela lite besvärligt.

Har registrerat mig idag i alla fall och imorgon kunde man komma dit och få inloggningsuppgifter, id-kort m.m. Imorgon har jag dock föreläsning nere på stan hela dagen så jag tror inte att jag åker upp till universitetet efteråt. Får ta det på onsdag istället. Huvudsaken är ju att jag är registrerad så att CSN kan betala ut lite pengar =)

Mitt första intryck är på det hela taget bra. Alla lärare, kursansvariga, studievägledare osv har varit väldigt trevliga och hjälpsamma.

Jag träffade dessutom en jättegullig tjej som också har pluggat i Eskilstuna tidigare. Ska möta upp henne innan föreläsningen imorgon och så har vi bokat in en lunchdejt. Det är ju alltid roligt med nya bekantskaper!

Nu känns ögonlocken väldigt tunga så jag tror jag tackar för mig...
Natti!

Trött, så trött

Jag är så sjukt trött. Trots att jag sovit större delen av dagen skulle jag inte ha något emot att sova ännu mer.

Jag har haft svårt att somna de senaste nätterna och det har blivit sent. I natt somnade jag inte förrän efter 02 och sen sov Lucas lite oroligt så det blev inte mycket sömn...

Det känns så typiskt bara att jag ska känna mig så här trött nu. Skolan börjar ju imorgon och då behöver jag all energi jag kan få. Jag har försökt att plugga lite men jag vet inte om det fastnar så mycket faktiskt. Det är svårt att ställa om hjärnan på studier efter 28 månaders mammaledighet.

Vi har haft tur

Klockan har nyss passerat midnatt och jag sitter här alldeles rödgråten. Jag har precis tittat på ett program från neonatalen i Lund. Det handlade om bebisar som var alldeles för tidigt födda och bebisar som var väldigt sjuka. Jag och Patrik såg lite av det tidigare under dagen och då sa han "vilken tur vi har haft, att det har gått så bra för oss". Ja, vi har verkligen haft tur. Livet är skört och inte alls en självklarhet.

Jag är så glad och tacksam över att vi har våra fina, fantastiska, friska killar. Just nu ligger de tätt intill varandra och Lucas har lagt en beskyddande arm om sin lillebror. Jag skulle inte överleva en dag utan dem, det är en sak som är säker!

Lite tankar en lördagskväll

Jag funderar mer och mer på att låsa bloggen. Det handlar främst om att jag vill skydda mina barn och värna om deras integritet. De växer och blir stora och nånstans måste jag börja tänka efter vilka konsekvenser det ger att jag skriver om dem och deras personligheter så här i en öppen blogg. Än är de små så de tar ingen skada, men de växer ju som sagt... Jag vill kunna skriva vad jag vill och lägga ut de bilder jag vill. Utan att behöva vara orolig över vem som tar del av det...

I grund och botten så skriver jag ju den här bloggen för mig själv. Jag tycker att det är jättekul att det är så många som uppskattar det jag skriver och ni får gärna hänga med framöver också.

Lucas fyller ju 3 i år och då är man ju inget småbarn längre, utan ett litet barn med egna tankar och funderingar. Jag tycker att man bör respektera det.
Jag är ganska säker på att jag kommer att låsa bloggen framöver, men jag har inte bestämt när än...

Bra service

Alltför ofta tycker jag att jag får dålig service när jag är nånstans. Jag påpekade det för Patrik häromdagen att väldigt många inom serviceyrket skulle behöva skickas på charmkurs. De snäser och är totalt ointresserade av mig som kund/gäst.

Jag har ju själv jobbat med service i hela mitt yrkesliv och för mig finns det inget roligare än att kunna bjuda på det där lilla extra och göra gästen/kunden glad och nöjd. Det är liksom en utmaning att se till att de lämnar mig med ett leende.

När jag jobbade på Mc Donalds var jag ofta ute i restaurangen och bjöd på kaffe och glass efter maten och självklart ballonger och premiums till barnen. När jag såg nån av stamgästerna som jag visste alltid beställde nåt speciellt så såg jag till att det var klart innan han/hon kom fram till kassan. En av våra securitasvakter beställde alltid en QP med endast ost, extra ost. Han var alltid glad och imponerad av vår sevice och vi fick många fina lovord. Så lite som betyder så mycket. Det kostar inte särskilt mycket och det är väldigt roligt att kunna ge den servicen. Man får en gäst som är glad och nöjd, som kommer att komma tillbaka och som framförallt berättar om sin positiva upplevelse för andra. Det finns ingen bättre reklam än den som går från mun till mun. Om den är positiv vill säga. En nöjd gäst/kund kanske berättar det för 3-4 st, en missnöjd gäst kommer att berätta det för betydligt fler.

På OnOff gick jag upp i ledningen på säljtoppen redan första veckan som jag jobbade där. Jag kunde inte särskilt mycket om produkterna då, men jag såg till att ta reda på fakta och att göra mina kunder nöjda. Det krävs inte så mycket, men folk bör bli bättre på att ge bra service. Är man missnöjd med sitt jobb så får man göra något åt situationen, det ska inte gå ut över konsumenterna!

Idag fick jag äntligen en positiv upplevelse. Vi har vårat favoritställe, där vi tycker att de bakar de godaste pizzorna. Tyvärr har de ingen utkörning och det är det vi oftast beställer när vi väl beställer så det blir inte så jätteofta om vi orkar ta oss dit.

Idag åkte jag i alla fall dit. Direkt möttes jag av ett glatt leende, pizzagubben kände igen mig och vi pratade om allt möjligt. Han mindes vad vi hade pratat om sist, trots att det var ett bra tag sen. Han kom ihåg att vi hade flyttat hit från Eskilstuna och vart vi bodde osv. Sånt gör att man som gäst känner sig speciell på nåt sätt och inte bara som en i mängden. Jag höll inte på att komma därifrån för han var så pratsjuk =) Han bjöd också på dricka och sallad och även om jag vet att det inte kostar dem många kronor så är det en gest jag verkligen uppskattar och det kommer naturligtvis leda till att vi kommer tillbaka.

Så idag förtjänar pizzeria Skeppet ett särskilt omnämnande. Pizzan var supergod, trots att jag tog en LHC. Men det är sånt man får leva med när man bor i fiendeland :-D

H.O.C.K.E.Y

Derby idag hemma i tv-soffan. Färjestad tar emot LHC.
Det ser bra ut än så länge iaf, FBK leder med 3-0.

Tystnad

Det är alldeles lugnt och tyst här just nu. Alla mina 3 grabbar har somnat. De ligger helt utslagna i sängen på rad. Så söta! <3
Min underbara familj!

Patrik lagade helt fantastisk mat förut. Kycklingfilé med potatisgratäng samt sallad och tzatziki var det som serverades. Han är verkligen superduktig på att laga mat och det är jag otroligt tacksam för eftersom köket inte är min favoritplats =)

Lucas har haft väldigt ont i sitt ben under dagen, stackarn! Jag hoppas att det är bättre imorgon!

Linus dansade framför tv:n till Let´s dance förut. Det var så otroligt sött! Man ser verkligen att han tar efter sin storebror, de har samma moves =)

Nu ska jag krypa ner i ett härligt bad. Att ligga och läsa i lugn och ro i badet tycker jag är hur skönt som helst.

Just ja, hämtade ut paketet förut och prislappen satt kvar. Regnstället kostade 299:-och det gjorde ju genast min dag ännu bättre. Det är skoj med fynd! Jag gillar auktioner som ingen annan budar på =)

Fredag!

Äntligen fredag igen! Min sista fredag som mammaledig. På måndag sätter allvaret igång =)

Idag var det bara Linus som fick vara på dagis. Lucas hade lite feber i morse och var hängig. Han hade nog samma frossa som jag fick efter sprutan, han låg under våran mysiga ullfilt samt ett duntäcke och ropade ändå ynkligt efter mer täcke. Min lilla plutt <3

När vi kom fram till dagis ville Lucas också stanna och leka, men det gick ju inte. Han var fortfarande blek och hängig :(
Det blev så klart en märklig situation för båda mina småtroll, att bara Linus fick vara på dagis och Lucas fick följa med tillbaka i vagnen...
Båda två grät när vi gick. Lucas var jätteledsen och ropade efter "Lilli" (lillebror), Linus blev tyst innan vi ens hade hunnit ut ur dörren.

Jag förklarade för Lucas att vi snart skulle hämta lillebror igen och då var det ok. Vi gick upp till centrum för att hämta ut ett paket. Jag vann ett helt nytt fodrat regnställ till Linus på tradera för endast 69 :-
Ett riktigt fynd!

Lucas somnade i vagnen och jag gick in på Klädjätten för att kolla läget. De hade halva reapriset på en hel del så jag fastnade där en stund =)
Tyvärr fanns det inte så jättemycket till småttingarna, men jag köpte några fina t-shirts till Lucas med cars motiv på, för endast 24, 50 :- /st. De hade kostat 99 :- så det var ju ett rejält kap!
Lucas blev jätteglad. Han älskar ju bilar i allmänhet, och just cars i synnerhet =)

Fick äntligen tag på fina gardiner till köket också. Som jag har letat!!
Har köpt nya gardiner till sovrummet också, så under helgen ska vi fixa och göra fint här hemma!

Paketet hann vi aldrig hämta för klockan sprang iväg och det blev dags att hämta Linus. Han hade varit jätteduktig sa de och han fick så mycket beröm. Några gånger hade han kommit på att han inte hade storebror där så då hade han blivit lite ledsen, men det hade snabbt gått över.

När vi hämtade Linus ville inte Lucas släppa taget om honom. Han stod och höll om honom och lutade sitt lilla huvud mot lillebrors rygg. Så underbara de är, mina fina pojkar! <3

Igår fick de sprutan i benet istället för armen (som de fick sist) och det verkar som att Lucas är väldigt öm i sitt lilla ben. Han kan knappt böja på det :(
Linus visar inga tecken på nån biverkning och det är ju så klart jätteskönt!

Nu är det lunchdags och sen blir det lite bus och lek innan Patrik kommer hem och det blir fredagsmys för hela slanten!

Svinvaccin, dos 2

Nu har mina hjärtegryn fått den andra sprutan av svinvaccinet. Det gick hur bra som helst även denna gång. Det sägs att de flesta får värre biverkningar efter andra sprutan så vi får väl se hur det blir med den saken. Jag hoppas ju så klart att de slipper!

Än har de inte reagerat nåt alls i alla fall. Just nu håller de på och snurrar runt och busar i sängen med deras pappa och man kan inte se en endaste antydan till bieffekt =)

Första hämtningen, andra lämningen

Igår när jag kom för att vara med småtrollen över lunchen var Linus lite ledsen. Han brukar sova vid den tiden, så det var inte så konstigt. Han var övertrött helt enkelt! Lucas satt hos sin lillebror och klappade på honom. Jag tror mitt hjärta stannade för nån sekund. Så otroligt söta <3
Han strök sin hand över Linus och vek inte från hans sida.

Personalen sa att det märks att de redan har väldigt starka band till varandra och att de nästan beter sig som tvillingar ibland. Om Linus är lite orolig så blir Lucas också det... Men det är ju så med psuedotvillingar, de får i princip samma band och täta relation som tvillingar har och känner varandra bättre än något annan.

Dagen hade gått bra i alla fall. Linus var som sagt lite trött och vi kom överens om att han skulle få sova lite innan lunch idag. Det är så skönt med våran förskola, de har så många pedagoger på plats att de faktiskt kan anpassa sig efter de enskilda barnen. Det är ett väldigt stort +!

Lämningen idag gick bra, men inte lika enkelt som igår. Jag fick följa med in en stund och lirka lite innan de vinkade hej då och gick in och lekte. Inga tårar eller protester i alla fall och det var huvudsaken!

Idag kunde jag inte vara med över lunchen för jag var och besiktade bilen. Men det hade gått jättebra! Linus hade sovit 45 minuter innan de åt och var jätteglad och nöjd. Lucas hade lekt och haft så roligt hela dagen. Båda två hade ätit bra. Det var nån mexikansk soppa och nachochips och Lucas tyckte att det var lite lyxigt att få chips till maten =)
Det verkar fortsätta att gå bra för mina småstjärnor. Inga ledsna miner utan två glada och nöjda barn, vad mer kan man begära?

Uttråkad

Mc Donalds eller Burger King
Blondiner eller brunetter
Surt eller salt godis (väljer oftast choklad)
Vanlig Cola eller Cola light
Bada eller duscha
London eller Stockholm (har aldrig varit i London)
Osminkad eller sminkad (Är oftast osminkad, men det är kul att piffa till sig ibland)
Kaffe eller te (Om jag måste välja)
High heels eller Converse
Desperate Housewives eller Gossip Girl (Kollar inte på nåt av det)
Scrubs eller How I met your mother (hysteriskt roligt båda två)
Sony Ericsson eller Samsung (har alltid gillat samsungs telefoner, men den jag har nu (ultra touch) gillar jag inte, därav valet)
Wii eller Playstation
Utekväll eller hemmakväll
Julafton eller nyårsafton ( I alla fall nu när jag har barn)
Ge eller få
Britney Spears eller Lady Gaga
Personlighet eller utseende
Pengar eller kärlek
Chips eller ostbågar
Felix eller Heinz (Bara för att Patrik väljer det, mig spelar det egentligen ingen roll)
Svarta kläder eller vita (Beror på vilket plagg det är, tycker båda två är snygga färger)
Mörk choklad eller mjölkchoklad
Facebook eller Lunarstorm
Ishockey eller fotboll
Par eller singel
Banan eller äpple

Ego shopping

Jag åkte ner till stan när Patrik kom hem istället. Jag fick lite egentid och det är verkligen lyxigt att gå på stan utan bråkande barn och en tung vagn =)

Handlade det jag skulle och lite till. Lindex hade ta 2 betala för 1 på all rea så jag plockade med mig lite nya underkläder. Så otroligt skönt att slippa amningsbehåar och allt vad det heter. Har gått i det i dryga 2 år så man är ju lite less på det om man säger så... Det kan ju vara kul att få känna sig lite fin under kläderna också =)

Underkläder som tidigare hade kostat 600 :- fick jag nu för 159,50. Det är ju inte så man klagar direkt :-D

Nu blir det nog ett bad och lite mys med maken.

Första lämningen och lite annat

Jaha, då sitter jag här ensam för första gången på väldigt länge. Småtrollen är på dagis.

Lämningen gick smärtfritt, det var verkligen inga som helst problem. Lucas berättade att han ville klättra och det skulle de göra. Linus tog fröken i hand och så vinkade de båda två och ropade hej då.

Att det gick så bra visar verkligen att jag aldrig ska tvivla på min mammaintuition. De slappnar av betydligt bättre när jag inte är där helt enkelt.

Patrik frågade om jag kände mig ledsen och övergiven, men faktum är att jag bara känner en otrolig lättnad. Det känns så skönt att det gick så bra.

Det är svårt att lämna sina ledsna barn och om jag vet att de är ledsna så kan jag inte slappna av eller koncentrera mig på annat. Nu ska jag faktiskt sätta igång och plugga lite. Jag har ett kompendium på 130 sidor som ska läsas innan måndag. Bläcket i våran skrivare var slut, men bästa svärmor kom till undsättning och skrev ut det til mig. Så nu kan jag se till att vara i fas på föreläsningen på måndag. Det tackar vi för!

När jag hämtat skruttarna så ska vi nog ta bussen ner till stan. Jag vill handla lite material inför skolstarten, en kalender är prio 1. Lärarkalendern från lärarnas riksförbund som jag brukar använda och som är toppen var tyvärr slut. Dessutom ska jag kolla efter en bok som jag vill ha. Textilpennor ska vi också köpa och så ska jag naturligtvis in på Polarn O. Pyret och kolla in rean som sänks ytterligare idag. Räknar dock inte med att hitta nåt som jag vill ha. Tjuvkikade lite på hemsidan och det jag tyckte om fanns naturligtvis inte här i Linköping. Men så kan det va, man kan inte få allt =)
Jag måste i vilket fall dit och byta ett par strumpor som Lucas fick av sin mormor. De var jättefina och matchade tröjan han fick, men det är just det som är problemet. När man köper strumpor för nästan 100 :- så kan det ju vara kul om de kan användas till något annat än bara ett plagg. (Ja, matchning är viktigt för mig =))

Ha en bra dag alla goa!
Nu ska jag fira med att gå på toaletten helt ostört! =)

Lite kul

Nästa gång jag blir gravid vore det lite kul med ett sånt här linne =)
Så slipper folk fråga :-D

Inskolningsdag 4

Idag var småtrollen tillbaka på dagis. Både personal och barn var glada över att se dem igen och de fick ett så fint välkomnande. Härligt!
Lucas var överlycklig och hade bråttom med att få av sig overallen för att sen springa in och leka. Linus hade inte lika bråttom, men när vi väl var inne så satte han igång att leka på en gång.

De byggde med tågbanan tillsammans till en början, sen försvann Linus in i ett annat rum och lekte med köket. Lucas hittade en dockvagn som han körde runt med. Varje gång han leker med en dockvagn så har han två bebisar. Det är ju så det är för honom, de sitter ju två stycken i vagnen. Det är lite kul att se att han har snappat upp det!

De hade miniröris idag och då stannade jag kvar utanför. Båda grabbarna följde med utan problem, men så kom Lucas på att han saknade mamma och blev lite ledsen. Men det gick över fort. Med Linus var det inga problem alls, han kom tillbaka med ett stort leende!

Jag pratade lite med pedagogerna efteråt och sa att det känns som att Lucas blir mer orolig när jag är där. När han glömmer bort att jag är där så leker han hur bra som helst, men så fort han ser mig så vill han vara hos mig. Så imorgon ska jag testa att gå hem en stund efter lämningen.

Vi stannade och åt idag. Grekiska biffar, klyftpotatis och tzatziki var det som serverades. Jättegott! Lucas åt jättebra som vanligt. Linus var lite fundersam, men petade i sig en hel del trots allt.

Jag tror att det kommer gå jättebra. Dock har jag lite dåligt samvete över att skolan drar igång med buller och bång direkt. Jag har föreläsning redan på måndag morgon kl. 9. Jag kommer gå heldagar hela veckan och det känns inte som nån mjukstart för skruttarna direkt. Patrik kommer därför att jobba halvdagar till en början så att de får vänja sig vid att vara på dagis varje dag.

Det känns så skönt att Linus har funnit sig så bra och att han verkligen trivs. Det har verkligen gått över förväntan!
Det underlättar ju väldigt mycket att veta att de trivs och har det bra. Det dåliga samvetet kommer man nog aldrig ifrån dessvärre...

Jag är och kommer alltid att vara mamma i första hand och mina barns välmående är det allra viktigaste.

Ps. Jag fick en kommentar för ett tag sen om att jag hade ammat Linus på vår bröllopsdag. Ja, jag är mamma i första hand och mina söner går före allt! Däremot bytte jag ingen bajsblöja (som påstods), det var klänningen alldeles för dyr för =)
Men att folk verkligen orkar bry sig. Man blir ju bara trött...

Bra träning

Varför lägga dyra pengar på gymkort när man kan gå ut och gå med en syskonvagn på oplogade vägar? Det är verkligen inte lätt att ta sig fram, men jag borde få rätt stora muskler =) Haha.

Nu ska vi vila lite, sen tror jag att vi ska ut och göra en snögubbe om det inte blir för mörkt. Det gäller ju att passa på och snön är verkligen perfekt nu!

Sur

Jag blir så besviken när det inte blir som jag planerar. Jag kan inte hjälpa det. Jag surar som ett litet barn...

Jag hade sett ut såå snygga gardiner som jag ville ha i köket. Jag tänkte köpa dem dagen efter, men så blev barnen sjuka och jag kom inte iväg. Och nu finns de inte kvar :(
Jag ångrar så att jag inte köpte dem direkt!

Sitter och kikar runt på nätet, men jag hittar verkligen inga likvärdiga. Så himla typiskt!

Jaja, jag surar väl vidare ett tag till...

Tipsa mig gärna om vart ni köper era gardiner!

STOLT

Linus svepte sin penicillin utan några som helst problem. Det smakar skit rent ut sagt så jag är mäkta imponerad. Och mycket stolt så klart =)

Nu får det väl ändå räcka!

Jag har ju tyckt att småtrollen var betydligt bättre nu. Pigga och feberfria. Men så kom bakslaget...

När vi hade varit och handlat förut och jag skulle ta av Linus hans mössa så såg jag att det rann ur hans öra :(
Förstod ju genast vad det var och ringde rådgivningen som även hon konstaterade att det hade värkt hål på trumhinnan :(
Vi fick en tid hos jourläkaren omgående så det var bara att packa in sig i bilen. Allt gick väldigt smidigt och vi var väl inne 30 sekunder innan läkaren bekräftade det vi redan visste. Jag fick lite information, så som att han inte får ha huvudet under vatten på 3 veckor och att han skulle bli kallad till VC om några månader för att kolla att det hade läkt som det skulle, sen fick vi åka hem igen.
Penicillinet har vi ju redan hemma så det blir att börja medicinera direkt.

Jag kände mig som världens sämsta mamma som har låtit det gå så långt, men läkaren tröstade med att jag inte var ensam. Det var flera föräldrar som sagt samma sak och det kändes ju skönt. Tydligen reagerar en del barn inte på smärtan.
Han har inte visat alls att han har ont i örat, han har ju haft feber och varit hängig, men inget mer än så...
Min lilla plutt, jag tycker så synd om honom! <3

Innan augusti (när Lucas började på dagis) så hade ingen av oss varit särskilt sjuka. För mig var det flera år sen sist och grabbarna hade enbart haft feber nån enstaka gång. Men nu känns det som att vi har fått våran beskärda del och lite till!
Nu måste det väl ändå vända?!

Jag som hade tänkt att börja plugga lite idag så jag är med på banan när det sätter igång nästa måndag. Men nu blev det ju annat istället... Det är väl helt enkelt så här det är att vara student och småbarnsmamma...

Gårdagen

Som ni säkert förstår efter mitt förra inlägg så var gårdagen ett kapitel i sig.

Det började med att jag hade en dålig natt. Patrik snarkade så fruktansvärt och det gick verkligen inte att somna. Till slut gick han in och lade sig i Lucas säng. Pojkarna var oroliga hela natten och vaknade och hade svårt att komma till ro. När Lucas väl hade somnat så vaknade Linus och så höll det på... Till slut hade vi hamnat längst ut på kanten eftersom båda två helst skulle ligga på mig. Jag flyttade in oss mot mitten och de låg på varsin arm. Då somnade de i alla fall, men jag kunde inte sova för jag fick så ont i ryggen. Men inte mycket att göra, försökte jag byta sovställning så gnydde de...

Under dagen var Lucas allt annat än samarbetsvillig. Han skrek och härjade, tog allt som Linus hade, rev ner tvätten jag försökte hänga, sprang runt med sopkvasten och skulle slå mot tv:n, kladdade ner nya mattan, kastade vatten över hela köksglvet, när vi försökte plocka upp nåt på golvet så rev han ner det och ca 20 saker till, Patrik fick absolut inte byta blöja, utan det skulle mamma göra. Patrik fick heller inte ha något som Lucas förknippade med mig (tex kameran) för då skrek han att det var mammas och blev vansinnig. När Patrik skulle sätta upp nya gardinerna så skulle han hänga i dem, att försöka titta på tv var helt omöjligt, han stängde av så fort vi satte på... Ja det var bara några exempel, jag skulle kunna hålla på ett tag till =)

Jag brukar ha ganska bra tålamod, men igår kväll var det liksom förbrukat.
Tack och lov så pratade jag med några andra mammor som har barn i Lucas ålder och fick veta att han inte var ensam så det var ju skönt! Man känner sig rätt hjälplös och värdelös såna dagar.

Jag ser verkligen fram emot 3-årstrotsen som ska vara bland de värsta. Det känns ju bra att när Lucas är inne i den så kommer Linus antagligen vara som Lucas är nu. Kanske borde boka en tid på vilohem redan nu. Eller kanske på psyket? =)

Snällaste syster erbjöd sig att ta dem nån helg så att jag och Patrik får vila och framförallt lite tid tillsammans. Just nu behövs det verkligen.

Det är väldigt synd att syrran och Tobbe bor så pass långt härifrån, men en weekend i Stockholm vore ju inte fel. Eller en kryssning eller så... Vi får se, men jag uppskattar verkligen att hon erbjöd sig. Det betyder jättemycket. Tack snälla <3

Idag är det en ny dag, med nya möjligheter!

Olämpligt?

Får man säga att man längtar tills barnen har somnat?
Idag gör jag faktiskt det!

Valår

Jag hoppas att svenska folket tar sig en rejäl tankeställare innan de traskar iväg till valurnorna i höst. Vad är det för samhälle vi vill ha?

Vi lever i en omvänd Robin Hood värld. Där det är ok att ta från de fattiga och ge till de rika. A-kassan sänks (om man nu över huvud taget har rätt till nån), pensionerna sänks, deirektörslönerna höjs... De som redan har det gott ställt sitter trygga med sina feta fallskärmar.

Jag känner flera personer som nu är på väg att bli utförsäkrade. Som med största sannolikhet måste flytta för att ens ha råd att överleva. Vi lever i Sverige 2010, ska det vara så här?

Uppdrag Granskning berättar om en kvinna som blev utförsäkrad. Pressen blev så stor på henne att hon valde att ta sitt liv. Det är fruktansvärt tragiskt och beklagligt att sånt får hända. Man sparkar på de som redan ligger. Det är både fegt och själviskt.

Om nu regeringen vill komma åt de som fuskar med systemet så får de komma på en annan lösning. Det finns ett stort antal människor som inte vill något hellre än att få ett jobb, men som inget får och därmed hamnar i en ekonomisk fälla.

Sen finns det de som inte KAN jobba. Som av olika orsaker faktiskt är sjukskrivna, men de kör föräkringskassan över för att "lagen säger det". Är det mänskligt att tvinga ut människor som inte kan arbeta? Nej, men det är deras enda alternativ. I annat fall har de ingen som helst försörjning.

Jag inser att jag har haft tur som aldrig har varit arbetslös. Jag är väldigt glad över att jag har mina studier att luta mig tillbaka på ett tag till. Förhoppningsvis ser arbetssituationen annorlunda ut den dagen det blir dags för mig att ge mig ut i arbetslivet igen. Men jag kan ändå inte sluta bekymra mig för alla dessa stackare som blir drabbade av det våran regering ställer till med. Rika blir rikare och fattiga blir fattigare. Mycket vill ha mer sägs det... Vad vill du?

Dagens sanning

Att städa när man har småbarn är som att skotta snö när det fortfarande snöar.

Mästerverk

Beethovens mästerverk var hans symfonier. Mina mästerverk ligger här bredvid och sussar så sött. Så fina, så underbara. Jag är så stolt! Mina små älsklingar <3

Bomull

I år firar vi bomullsbröllop. Ja, man måste ju börja nånstans =)
Enligt tradition ska man ju ge sin älskade något utifrån det man firar. Men hur 17 hittar man nåt med bomull?? Det får kanske bli något som ligger i bomull =)
Jag har ju ett tag på mig att klura ut nåt bra, men ni får gärna komma med tips!

1 år Bomull
2 år Papper
3 år Läder
4 år Blomster
5 år Trä
6 år Socker
7 år Ylle
8 år Gummi
9 år Linne
10 år Tenn
11 år Stål
12 år Siden
13 år Spets
14 år Elfenben
15 år Kristall
16 år Fjäder
17 år Silke
18 år Satin
19 år Galon
20 år Porslin
21 år Nylon
22 år Jute
23 år Hampa
24 år Sammet
25 år Silver
26 år Kork
27 år Balsa
28 år Massonit
29 år Plywood
30 år Pärl
31 år Mahogny
32 år Granit
33 år Gnejs
34 år Skiffer
35 år Korall
36 år Marmor
37 år Tegel
38 år Cement
39 år Grafit
40 år Rubin
41 år Keramik
42 år Mässing
43 år Plåt
44 år Nickel
45 år Safir
46 år Bly
47 år Kvicksilver
48 år Zink
49 år Aluminium
50 år Guld
51 år Krom
52 år Brons
53 år Koppar
54 år Platina
55 år Smaragd
56 år Volfram
57 år Mangan
58 år Bärnsten
59 år Akvamarin
60 år Diamant
61 år Glas
62 år Topas
63 år Jade
64 år Emalj
65 år Krondiamant
66 år Uran
67 år Opal
68 år Granat
69 år Briljant
70 år Järn

Mera sjukstuga

Nu har jag tre sjuklingar att ta hand om. När Patrik kom hem från jobbet igår var han allt annat än pigg. Han var så frusen och hade ont i hela kroppen. Han var verkligen kokhet! Han tog ett snabbt bad, kröp ner i sängen och sen tog det inte många minuter innan han somnade.

I natt fick jag skicka in honom till Lucas rum, jisses vad han snarkar när han är sjuk! Men jag tror faktiskt att han sov bättre där inne i lugn och ro.

Barnen är fortfarande krassliga. Lucas börjar dock bli lite piggare. Han har varit feberfri nu ett tag i alla fall så det är skönt. På Linus hänger febern kvar och han har fått en hemsk hosta. Det blir till att kurera familjen under helgen så att vi kan fortsätta med inskolningen på måndag igen.

Själv har jag fått en vagel i ögat så det är faktiskt lite synd om mig också ;-)

Lucas testar

Kåvepenin frukt

Lucas säger: BLÄÄÄ
Omdöme: Tummen ner

Det brukar aldrig vara några som helst problem att ge honom medicin. Han brukar ta skeden, svepa innehållet och stolt visa upp att den är tom.

Med penicillinet var det lite annorlunda. Han spottade och fräste. Patrik smakade och förstod varför. Jag smakade också och kan verkligen inte klandra honom. Det var milt sagt äckligt!

Nu har det blivit en kamp att få i honom sin medicin och det är inte lite han ska ta heller. Hela 10 ml, 3 gånger om dagen...
Inga mutor funkar, ingenting funkar. Tänk om han aldrig mer vill ta medicin pga denna hemska upplevelse?

Vore det inte enklare att göra suppar även av penicillin? Det finns säkert nån förklaring till det, men just nu står jag helt rådlös och har ingen aning om hur vi ska få i honom detta vidriga...

Besök hos farbror Doktorn (igen)

Under eftermiddagen började Lucas att gnälla över att han hade ont i örat. Så fort jag kom i närheten av vänster öra så sa han "aj". När han skulle lägga sig ner fick han väldigt ont och jag såg att han verkligen var besvärad av det. Ringde direkt till vårdcentralen och fick en tid 25 minuter senare. Det var lagom stressigt att klä på hängiga småtroll och mig själv, få ner dem i vagnen och rusa till VC. Men det gick. Vi kom dit i tid och hade t.om 5 minuter till godo =)

När vi kom in till läkaren så började han prata om axeln. Nej, sa jag. Lucas har ont i örat... Jaha, svarade han och tog fram den där manicken som man lyser med. Han var inte pedagogisk för fem öre. Bara tryckte in den i örat på Lucas som skrek av smärta. Jag blev ombedd att låsa hans lilla kropp med ben och ena armen, den andra armen skulle jag ha till att hålla fast hans huvud. Det var verkligen fruktansvärt och när Lucas skrek i ren panik var jag tvungen att släppa. Då fick jag skäll för att jag släppte för tidigt, han hade bara behövt nån sekund till... Hallå, min son går före allt. Jag låter de inte plåga honom hur som helst!

Till slut såg han i alla fall att det fanns var bakom trumhinnan, den buktade ut. Han skulle skriva ut penicillin och jag bad särskilt om den med fruktsmak. Det fanns ingen anledning till att ta den sa han, hans dotter hade minsann tagit den andra utan problem. Jo, men eftersom jag vet flera som har haft problem med just kåvepenin så ville jag ha med fruktsmak. Varför skulle han ifrågasätta allt?? Nog för att Lucas är jätteduktig på att ta medicin, men kan man ge honom något som är mindre äckligt så tycker jag att man ska göra det!

När jag hade satt ner Lucas i vagnen igen kom han på att han kanske borde lyssna på hans lungor. Så dags då... Han lyssnade utanpå tröjan och konstaterade att han nog behövde starkare hostmedicin. Hur knasigt som helst. Man tycker ju att han borde göra en ordentlig undersökning.

Jag fick inget som helst förtroende för den här läkaren. Han kändes som en riktig klåpare. Den förra vi var hos var så gullig. Han tog sig verkligen tid med Lucas och lekte fram ett förtroende först. Han lät Lucas titta och känna på instrumenten och gjorde det till en rolig grej. Han ville heller inte chansa utan skickade oss till lab, medans den här sa att jag skulle komma tillbaka senare om jag tyckte att det behövdes ett blodprov (?!) Var det jag eller han som var läkare??

Till råga på allt tyckte han att jag kunde vänta med att hämta ut antibiotikan. Jag skulle spola näsan med renässans (koksalt)först. Det är säkert jättebra, men det tar inte död på några bakterier. Så mycket vet till och med jag! Har jag fått antibiotika så tänker jag väl så klart se till att min son får det och att han blir frisk så fort som möjligt.

Jag har verkligen försökt lirka med Lucas nu på eftermiddagen för att han inte ska få men för livet efter det här läkarbesöket. Vi köpte modellera med formar till och en uppsättning av bonddjur som han tycker så mycket om. Det var en katt, ett får, en häst, en tupp osv. Vi pratar mycket om att han var hos doktorn och att han var så duktig!

Vi som skulle ta dos 2 av svinvaccinet, men nu får vi vänta tills prinsarna är helt friska!

Nu har han i alla fall fått medicin och jag önskar inget hellre än att jag kunde ta smärtan ifrån honom. Mammas lilla skrutt <3

Sjukstuga

Sitter här med två små sjuka söner i mitt knä. Vi har tittat på You tube ett flertal gånger och det tycker de är skoj.

Så fort alvedonen gått ur Lucas lilla kropp kom den förbaskade febern tillbaka med dunder och brak. Det var nästan så att man brände sig på honom när han låg bredvid... Han var så svag och skakade i sina små armar när han skulle försöka dricka lite. Usch, det värker så i mammahjärtat när de blir så ynkliga :(

När Patriks klocka ringde i morse så tog vi beslutet att han kunde gå och jobba trots allt. Dels kändes det onödigt att han ska vara hemma bara för att vi ska vara två timmar på förskolan, dels hade jag en liten aning om att vi nog skulle få en till sjukling inom några timmar. Jag märkte på Linus att han var slöare än vanligt. Han brukar i vanliga fall inte vara sen med att resa sig upp och vara pigg och glad när han vaknar till. I morse kurade han bara ihop sig tätt intill mig och snosade vidare.

Lucas ville inte sova när Patrik hade gått. Klockan var då strax efter 05 och han ville titta på "bompa bompa" (bollibompa). Vi fastnade framför ett avsnitt av veterinärerna och Lucas berättade glatt om katten och hunden som var hos doktorn. Han är ju så otroligt go!!

Till sist kröp även han tätt intill och vi kunde sova vidare några timmar. När vi vaknade låg jag inte längre bredvid en kamin, utan två. Mycket riktigt hade febern kommit på besök även hos Linus.

Linus hade 39,5 grader, Lucas hade nog ännu mera för han var betydligt varmare. Han ville dock inte ta tempen, han börjar ju bli mer medveten numera... Vi har en termometer för öronen också, men den är inte särskilt pålitlig. Vi får nog ta och skaffa en bättre variant.

Linus fick en supp och började ganska snart piggna till. Lucas ville absolut inte ha nån medicin till en början. Sen sa han själv till om "cin". Han ville inte ha en supp utan han ville ha i flytande form. Det fick han naturligtvis och han svepte den utan problem. Han är verkligen jätteduktig på att ta medicin!

Nu är de relativt pigga och jag ska se om de vill ha lite frukost. Idag blir det en lugn dag, nerbäddade i sängen.

P.S Igår fick jag en kommentar från en okänd person här i stan att jag har de sötaste barnen i hela Linköping. Hur stolt blir man inte då?? =)
Jag tycker så klart att de är sötast i hela världen. Ja, jag har faktiskt aldrig sett några sötare barn! =) Men när det kommer från en helt opartisk person så blir man ju väldigt, väldigt stolt!

Inskolningsdag 3

Idag gick det jättebra på dagis. Linus tog för sig som om han aldrig gjort nåt annat än att gå på dagis =) Han var först i kön till frukten och lekte massor med de andra barnen. Den som var mammig var Lucas. Så här i efterhand var det kanske inte så konstigt, med tanke på att han nog inte mådde så bra...

De andra barnen tycker att det är så roligt med Linus. Han är ju så liten =) Särskilt flickorna vill gärna vara nära honom och bära och klappa. Lucas är väldigt överbeskyddande och säger ifrån när han tycker att de blir för närgångna. "Nej, sluta!" säger han bestämt =) Sötnosen!

Idag var första gången som vi var ute på gården under inskolningen. Det uppskattades av båda småtrollen som älskar att vara ute! Linus tyckte dock att det var ganska svårt att gå i kängor och med tjock overall på sig. =)


Söta bröder leker tillsammans <3


Linus ute i den härliga snön!

Sjukling

Under eftermiddagen blev Lucas jättehängig :(
Jag fick inte ta tempen på honom, men den var helt säkert väldigt hög. Han var kokhet! Han har legat hela eftermiddagen och ville inte ha nåt att äta/dricka. När Patrik kom hem och hade en drös clementiner med sig så petade han åtminstone i sig ett par såna.

Efter lite alvedon så är han nu på benen igen, men vi får väl se hur han mår imorgon. Om det blir så att det blir VAB för Patrik kanske...


Min lilla kille, inte alls pigg :(


Linus är pigg och glad än så länge =)

Badhuset

Igår kom vi i alla fall iväg till badhuset. Vi hade fullt upp så jag hann inte med att sitta här... När vi kom hem lekte vi lite, sen var det dags för middag, bada småtroll, söva småtroll och sen började tv-kvällen. Premiär för gänget i köping och även för Johan Falk som vi tittade på.

Badhuset var supermysigt. Det var MASSOR med folk där, särskilt folk med småbarn. Trots det gick det jättebra och jag tror faktiskt att barnen hade roligare igår än gången innan. Linus träffade en liten flicka som var precis lika gammal som honom. De plaskade och skrattade tillsammans, så söta <3
Patrik och Lucas var på lite djupare vatten och Lucas älskar verkligen när vågorna kommer!
En underbar dag helt enkelt!

Nu ska vi iväg till dagis så jag hinner inte skriva så mycket mer. Bjuder på några bilder i alla fall =)

Linus och hans härliga smilgropar väntar på att vi ska åka! =)


Lucas älskar att åka i rutschkanan


Fikapaus

Fler bilder finns på bilddagboken!

Ett litet inlägg bara

Jag har sett att några av er som är här och läser blev inspirerade av mitt inlägg om att ha barn tätt. Det är jätteroligt att ni uppskattar det jag skriver och att ni också vill förmedla det vidare. Jag har då bara en liten önskan, när ni skriver om något som jag har skrivit, när ni citerar mig osv... Länka då hit så att man kan läsa inlägget i original.

Tack!

I brist på annat...

Fick en utmaning på bilddagboken. Väljer att svara på den här istället...

Avsluta meningarna..

1. Jag har insett att min senaste puss... var blöt och härlig, från Lucas =)
2. Jag lyssnar just nu på... Patrik och barnen som skrattar och busar
3. Jag pratar.. mycket och gärna! =)
4. Jag tycker om... min familj
5. Min bästa vän är... Patrik
6. Mina barn är... mitt allt!
8. Jag avskyr när folk frågar... konstiga frågor
9. Kärleken är... underbar!
11. Jag gillar att... umgås och mysa med min man och våra barn
12. Jag kommer aldrig att... sluta älska min familj
13. Jag är hemligt förälskad i... det är ingen hemlighet vem jag älskar
14. Sist jag grät var... ett bra tag sen
15. Min mobiltelefon är... inte min favorit
16. När jag vaknar på morgonen... är jag lycklig över att vakna bredvid de tre männen i mitt liv <3
17. Innan jag går och lägger mig... pussar jag man och barn god natt
18. Just nu tänker jag på... att jag vill äta frukost!
19. Bebisar är... ..söta
20. Idag har jag... inte gjort så mycket, dagen har nyss börjat =)
21. I kväll ska jag... mysa med mina älsklingar
22. I morgon kommer jag... städa
23. Jag vill verkligen... att alla jag älskar ska må bra
24. Det bästa jag har gjort... är mina barn <3

Optikerbesök

Jag var ju till optikern idag. Hade hoppats på att jag skulle känna mig klokare när jag kom därifrån, men så var det inte...

Jag blir väldigt trött i ögonen när jag läser eller tittar på tv. Han ansåg dock inte att jag hade något synfel. Möjligtvis att jag var lite närsynt på höger öga.

Jag fick testa ett par läsglasögon och det kändes som att det var stor skillnad med dem på. Frågade vad han tyckte och han sa att valet ligger hos mig. Han sa också att jag var lite för ung för läsglasögon. Haha, det är väl bara att tacka och ta emot antar jag =)

Jag har ingen aning om vad jag ska göra nu. Jag tycker att det kändes skönare att läsa med läsglasögonen på, samtidigt tycker jag att det känns onödigt att slänga ut massa pengar när behovet inte är så stort.

Jag tror att jag avvaktar och ser hur jag känner när skolan är igång. Blir det för jobbigt så får jag ju helt enkelt köpa mig ett par. Trots att jag är så ung ;-)

Inskolningsdag 2

Andra dagen på inskolningen var även den smärtfri. Lillprinsen satt med på fruktstunden och smaskade på ett äpple. Han kändes så stor när han satt där med de andra barnen <3 Min lilla plutt!

Jag smög undan till ett annat rum en stund för att se hur han reagerade, men han hade så kul att han nog inte märkte att jag var borta =)
Lucas kom till mig efter en stund och vi lade några pussel tillammans. Han kanske tyckte synd om mig som satt där ensam =)

Efter två timmar var Linus väldigt trött. Då började han gnälla lite och tyckte inte alls att det var särskilt roligt. Han är ju van att sova runt 10.30-11 så det var inte så konstigt.

Vi är ju bara där i två timmar nu i början och det känns alldeles lagom. Jag är så glad över att det är ett tag kvar tills skolan börjar så vi inte behöver skynda på och stressa fram nåt.

På måndag är det dags igen! Jag tror och hoppas att det kommer gå bra även då. Jag är i alla fall övertygad om att vi inte kunde få en bättre förskola eller bättre personal.

Blödig

Ja jag är en blödig mamma. Jag blir väldigt ofta så stolt över mina fina pojkar att det syns en tår i ögonvrån. De gör mig så otroligt lycklig och mitt mammahjärta svämmar över av kärlek.

Ni kan ju tro att jag smälte när mina småtroll nyss kom gåendes hand i hand <3
Det var det sötaste jag någonsin sett!
Synd att jag inte hade kameran redo, men man kan inte få allt... Jag fick en underbar bild på min näthinna och den är jag otroligt glad över. Mina fina, fina små älsklingar!

Optikern

Imorgon ska jag till optikern. Det blir spännande att se vad de har att säga. Jag har känt en tid nu att jag blir väldigt trött i ögonen av att läsa och titta på tv, så nu inför skolstarten så vill jag gärna kolla upp om det är så att jag behöver glasögon. Jag blir ju inte förvånad i så fall. Både mamma, pappa och lillasyster har glasögon så det känns som att det kanske är min tur nu...

Inskolningsdag 1

Ja idag var det alltså dags. Dags för lillkillen att börja på dagis!

Lucas var överlycklig är han kom dit. Det märktes verkligen att han saknat dagis och det känns så skönt att han trivs så bra.

Det var verkligen en mjukstart, det var bara mina små kottar och två barn till där. Lucas kastade sig in i leken drekt och klädde ut sig, lekte med bollar, klättrade, la pussel osv. Linus traskade omkring och verkade trivas rätt bra.

Personalen tyckte att det var stor skillnad på pojkarna nu från det att vi tog jullov. Framförallt har ju Lucas ordförråd bara exploderat och det var roligt att de la märke till det. Och Linus har börjat gå. Ja, det är mycket som har hänt under dessa få veckor!

Linus trivdes med personalen och de fick ta hand om honom utan problem. Dock kom han till mig då och då och tankade lite mamma-närhet =)

Vi får väl se hur det går framöver. Jag förväntar mig inte att det ska gå lika lätt som med Lucas. Linus är mycket mer försiktig av sig och betydligt mer mammig. Men vem vet, det kanske går jättebra och jag har oroat mig helt i onödan =)


Dagis sötaste nytillskott

Lucas var lycklig över att vara tillbaka. Klättra är ju en stor favorit =)

Respons på korkad artikel

För ett tag sen läste jag en artikel som fick mig rätt så förbannad faktiskt. Funderade länge på om jag skulle kommentera det eller ej, men nu kommer det!

Det handlar om att man inte ska skaffa barn för tätt, att det är synd om barnen i så fall. För oss som har barn väldigt tätt (1 år och 11 dagar emellan) var det lite som ett slag i ansiktet till en början. Men så läste vi igenom artikeln och konstaterade att den helt enkelt bara var korkad. Om det blir synd om ett barn eller inte handlar i högsta grad om föräldrarna, inte om hur långt emellan det är till syskonen eller vilken placering i skaran man har. Det är vi som föräldrar som är ansvariga och både jag och Patrik är väldigt noga med att ingen av våra barn ska känna sig åsidosatt. Vi låter båda två vara väldigt delaktiga i allt vi gör och vi ser även till att ha egentid med dem båda två. Vi har absolut inte låtit Lucas bli "stor" för tidigt, utan vi behandlar honom som den tvååring han är. Vi utgår hela tiden från honom som individ och kräver inte särskilda saker av honom bara för att han är storebror.

Att använda argument som att "det andra barnet aldrig får samma tid och uppmärksamhet som det första barnet" är bara rent skitsnack. Det kan aldrig bli så att andra barnet får exakt samma tid och uppmärksamhet, oavsett om det är 3-4 år emellan. Det finns fortfarande två individer att ta hänsyn till, vilket det inte fanns när det första barnet kom. Alla människor som inte är äldst i skaran skulle med andra ord lida av detta? Nej, jag tror inte det, det brukar bli folk av dem också.

Många har inte den lyxen att välja när barnen ska komma. En del får kämpa längre än planerat, för andra kommer det som en oväntad chock.

Idag är dessutom genomsnittsåldern rätt hög för förstagångsföderskor. Det är också allmänt känt att ju äldre kvinnan blir, desto svårare får hon att bli gravid. Det är alltså inte alla som kan vänta med att skaffa syskon. Ska de då riskera att den efterlängtade tvåan aldrig blev till för att nån forskning säger att det är så man ska göra? För övrigt ökar riskerna med en graviditet i takt med åldern.

För oss var det aldrig något alternativ att vänta flera år med att försöka skaffa syskon. Vi har själva 4 och 4½ år mellan oss och våra syskon och är väldigt överens om att det är för stort glapp. Därmed var det inte heller planerat att det bara skulle bli 1 år mellan våra gossar. Vi hade tänkt oss runt 2 år, men nu blev det som det blev och det är vi väldigt tacksamma för idag. Hellre att det blev så än att det tog flera år.

Vi väljer att se alla fördelar med att ha barn tätt. Framförallt så är vi övertygade om att våra pojkar kommer ha en väldigt fin och speciell relation till varandra. Att ha ett syskon av samma kön som är jämngammalt med en själv måste vara toppen på alla sätt! De kommer alltid vara i någorlunda samma fas och upskatta ungefär samma saker. Det kommer antagligen inte bli stora bråk när vi ska iväg på semester för att den ena tycker att något är töntigt eller tråkigt. Fördelarna är oändliga! Jag tror faktiskt att det är jobbigare att få ett syskon när man är 4 år och van vid att ha föräldrarna för sig själv.

Det finns ett ord för barn som är födda så tätt som våra är och de kallas för psuedotvillingar. Jag såg ett program om detta fenomen för ett tag sen och där påpekade de att dessa barn får det bästa av två världar. De får samma nära relation som tvillingar, men de slipper konkurrensen som ofta blir eftersom det faktiskt ändå finns en åldersskillnad, även om den är minimal.

Trots att de bara är 1 och 2 år så ser jag redan vilken enorm kärlek de har till varandra, man ser verkligen att de står varandra otroligt nära och det är så härligt! Jag är ganska övertygad om att våra barn inte kommer få några psykiska problem bara för att de är födda med bara ett års mellanrum.

Nej, såna där påståenden ger jag inte mycket för. Det ligger som sagt hos föräldrarna hur man väljer att hantera situationen. Här är det absolut inte så att det mindre barnet har någon ensamrättt eller förtur på oss föräldrar. Jag har faktiskt två armar och två knän när det krisar och det fungerar hur bra som helst. Dessutom är vi två föräldrar som överöser båda våra barn med oändligt mycket kärlek och uppmärksamhet.

Artikeln kan du läsa här: http://aftonbladet.se/wendela/barn/article6356502.ab

Biverkningar och julfirande

Jag som trodde att jag skulle klara mig undan biverkningar från vaccinet. När Patrik gnällde över sin ömma arm så stoltserade jag med att jag inte kände ett dugg.

Jag skulle ha väntat med att uttala mig. När kvällen kom kändes min arm misshandlad, huvudet sprängdes, jag mådde otroligt illa och hade en enorm frossa. Det fortsatte hela natten och jag fick inte särskilt mycket sömn.

Idag har det varit lite bättre, jag känner mig fortfarande frusen och har huvudvärk och illamående, men inte alls i samma utsträckning som igår. Jag hoppas det har försvunnit helt tills imorgon.

Idag har vi firat jul/nyår med svärmor. Det var inte förrän nu som alla var friska och krya. (Om vi bortser från mina biverkningar, men det är ju inget som smittar). Vi fick superfina klappar allihopa och bjöds på en väldigt god stek. Tusen tack för allt!

Bjuder på en bild på mitt lilla charmtroll.

Hur go får man bli?

Lika som bär...

... eller i alla fall som bröder =)

Folk påpekar alltid att de är så lika varandra. Jag ser nog inte det på samma sätt som andra gör, de som inte ser dem varje dag... Men på den här bilden kan inte ens jag neka till att de är lika. Mina underbara pojkar! <3

Svinisvaccin och badhusbesök

I morse när vi läste morgontidningen såg vi att de skulle ställa upp en buss för vaccinering utanför Ikea. Eftersom varken jag eller Patrik hunnit vaccinera oss så tänkte vi att vi slår till. Samtidigt bestämde vi oss för att äta frukost ute på ikea. Det var faktiskt riktigt gott och med familykort så var det nästan gratis. 4 frukostar för 20 :-! Som hittat!

Jag var först ut och ställde mig i kön för vaccinet. Lucas blev hysterisk och ropade efter mamma så han fick följa med mig. Vi stod inte och väntade särskilt länge innan det var vår tur, jag fyllde i nån lapp och sen var det bara att gå fram till sköterskan som bokstavligt talat högg nålen i mig. Vi stod där inne i bussen och trängdes som boskap, men nu är det i alla fall gjort. Lucas var jätteduktig och charmade sköterskorna. Han fick ett ark med klistermärken och blev så klart jätteglad!

När Patrik fått sin spruta så åkte vi vidare till badhuset. Lucas är verkligen ett litet vattendjur. Det är bland det bästa han vet och han skulle kunna plaska hur länge som helst. Linus gillar också att plaska så klart, men är inte lika galen som sin storebror =) Vi hade det i alla fall supermysigt och planerar att göra ett till besök där redan på lördag. =)


Så fina, äkta kärlek <3


Lillprinsen

Tjänster och gentjänster

Jeppe tyckte att min lilla blogg förtjänade en länk på hans sida. Jag bugar och bockar och kan inte göra annat än att återgälda den fina gesten. Kika in hos Jeppe och läs många tänkvärda ord. Bl.a en fars kamp om rätten till sitt barn.
http://www.flummarunt.se/

Ensam

Vips så hade jag tre snarkande älsklingar i sängen och jag blev ensam kvar här i det vakna tillståndet. Tyckte först att det kändes ganska tråkigt, klockan är ju faktiskt inte så mycket, men nu ska jag nog ta vara på tiden och lyxa till det med ett långt och härligt skumbad, en bra bok och bara njuta av tystnaden.

Bilstrul

Vi använder väldigt sällan våran bil numera. Jag går helst dit jag ska och ska jag iväg nåt längre så tar jag hellre bussen. Det är faktiskt smidigare än att gå till parkeringshuset, gå hela vägen genom de tre våningarna för att komma till vår bil, sätta in två barn i sina bilstolar, fälla ihop syskonvagnen och lägga den i bagageluckan och sen köra iväg. Dessutom sparar vi massor med pengar på att inte behöva tanka och miljön blir lite gladare =)

I vilket fall så händer det ju då och då att vi vill använda bilen. Särskilt om vi ska iväg hela familjen. Våran bil brukar alltid starta som en klocka, men nu när det har varit så kallt och den inte har varit använd på länge så vill den inte starta. Batteriet är stendött, inte en endaste lampa lyser.

Vi har ju två bilar. Den andra startar inte, men innehar ett helt nytt batteri. Dock har ju den också stått ute i kylan men vi testade ändå att byta batteri mellan bilarna. Den startade fortfarande inte. Snälla svärfar kom hit och hjälpte oss att starta med kablar och då gick den igång. De åkte iväg en sväng för att det skulle ladda ordentligt, men så fort de slog av motorn så dog den igen. Det blir till att köpa ett nytt batteri helt enkelt. Då vi inte har nån panik med att använda bilen så funderar vi på att vänta ett tag. Det ryktas ju om att kommande vecka ska bli ännu kallare... Bilar är ett roligt fenomen. I alla fall när de fungerar!
Men så länge det inte är värre än ett batteri så får man ju trots allt vara glad =)

Nyårslöften

Jag avger inga nyårslöften. Jag har för dålig karaktär för att hålla dem. Dock har jag några förhoppningar inför det här året:

* Jag ska ta för mig mer i köket och laga mer mat. Nog för att Patrik tycker att det är jättekul att laga mat och framförallt är superduktig på det, så skulle det kännas bättre för mitt självförtroende att jag också var delaktig. Och då menar jag inte snabbmakaroner och köttbullar, för det kan faktiskt till och med jag fixa =)

* Jag ska röra på mig mer och ta hand om min arma kropp. Framförallt har min rygg tagit stryk av mina täta graviditeter så lite träning för att stärka den gör nog susen.

* Jag ska tänka på vad jag stoppar i mig. Jag ska inte hålla på med några förbud, för det tror jag inte på. Men jag ska i alla fall minska intaget av godsaker och skräpmat.

3 punkter som inte är alltför avancerade. Jag ska göra mitt bästa för att tänka på det här. Det är ju tanken som räknas, eller hur? =)

Min lilla kock/snickare

Lucas älskar att leka i sitt kök. Han älskar också sin verktygsbänk och sina verktyg. Kock eller snickare, varför välja när man kan kombinera två yrken? =)

Underbara sötnos!

Summering av förra decenniet

Årets första inlägg blir en summering av de senaste 10 åren. Det har hänt en hel del. Decenniets början vill jag helst glömma, men de senare åren kunde inte vara bättre!

2000 - Nyss hemkommen från jobbet i Norge. Livet rullade på...

2001 - Pappa fyllde 50 år och vi var i Tunisien hela familjen. En rolig och minnesvärd resa. Tyvärr kantas det året av tragedi. 30 juni valde min morfar att avsluta sitt liv. Helt utan förvarning. Jag hade varit där och grillat kvällen innan och allt var som vanligt. Vi läste varsin del av aftonbladet, låg i varsin solstol och skrattade och pratade om framtiden. Om jag bara hade vetat... Min morfar var en av de personer som stod mig närmast och den jag tydde mig till mest. En väldigt viktig person i mitt liv som har lämnat många spår och fina minnen efter sig. Morfar, du fattas mig varje dag. Varför? Jag vet att du hade avgudat mina små killar och du hade varit så stolt!

2002 - Ytterligare tråkigheter. En väldigt viktig person i mitt liv kämpade mot obotlig cancer. Jag var med på nästan alla behandlingar och höll henne i handen den 15 november då hon tog sitt sista andetag. Jag är djupt imponerad av denna människas styrka och vilja. Att hon klarade av att kämpa så länge var det ingen som trodde. Jag är så glad över att jag fick vara en del av hennes liv och att hon tog emot mig med öppna armar från första stund. Hon var verkligen som en mamma för mig och jag är evigt tacksam för allt hon gjorde för mig.

2003 - Mådde inte särskilt bra efter två jobbiga år. Sökte nytt jobb för att göra nåt annat, av 200 sökande så var jobbet mitt!
Jag ställdes inför ett svårt beslut... Om jag valde rätt eller fel får jag aldrig reda på... Jag blev sjukskriven en längre tid och i samma veva tog jag mig ur ett förhållande som var allt annat än bra. Fick erbjudande om att flytta till Arvika för att hjälpa Mc Donalds på fötter och tog chansen. Jag sa upp mig från jobbet som kassaledare på Ica Maxi och begav mig till Arvika. Träffade många fantastiska människor och började hitta mig själv på nytt.

2004 - Ägaren till restaurangen ville att jag skulle ta över på heltid, att jag skulle satsa på jobbet som restaurangchef. Jag var tveksam till att jag ville syssla med det resten av mitt liv, så jag lämnade ett välbetalt jobb och bestämde mig för att leva som student och börja plugga istället.

2005 - Flyttade till Eskilstuna för att påbörja min resa mot en lärarexamen. Kände ingen till en början, men träffade otroligt många härliga människor. En del finns fortfarande kvar i mitt liv, andra är ett minne blott. Under sommaren flyttade även lillasyster dit och det var den bästa nyheten det året. Att lämna henne kvar i Karlstad var fruktansvärt jobbigt. Vi hade gjort allting tillsammans tidigare. Hon bodde hos mig en sväng, vi jobbade tillsammans och vi spenderade semestrarna ihop.

2006 - Jag träffade mannen i mitt liv och blev blixtförälskad. Kärlek vid första ögonkastet för oss båda och vi visste från första stund att vi skulle leva resten av våra liv tillsammans. Patrik bodde i Norrköping då, men flyttade in hos mig i Eskilstuna ganska snart.

2007 - 23 mars bekräftades det jag redan visste. Ett litet frö växte inuti min mage. Lyckan var total! 070707 förlovade vi oss på ett väldigt romantiskt och fint sätt, på en plats med en stor betydelse för oss.
25 november föds våran förstfödde son. Vi kämpade oss igenom förlossningen tillsammans och mitt i allt det underbara så friade Patrik till mig. Det kan nog inte bli finare än så. <3

2008 - 1 april visar det sig att ännu ett litet frö växer i min mage. Helt oplanerat, men ack så välkommet! Under hösten flyttade vi till Linköping, Patrik fick tillbaka sitt gamla jobb och allt löste sig otroligt bra. 6 december blev vi tvåbarnsföräldrar och har nu världens två finaste småtroll <3

2009 - 6 juni blev jag fru. Jag fick min älskade man och vi påbörjade vår resa som man och hustru. I augusti började Lucas på dagis och inskolningen gick utan problem. Min mamma hörde av sig efter flera års frånvaro och det var och är fortfarande inte helt lätt att hantera...

Jag är nyfiken på vad det nya året har att erbjuda och närmast väntar Linus inskolning nästa vecka. Sen ska jag återgå till studentlivet och det känns både spännande och läskigt!