En olycka kommer sällan ensam

Det var nära att det inte blev nån tentainlämning för mig idag...

* Missade första bussen
* Nere i stan hade en buss fått stopp och blockerade hela gatan, det gick inte att komma fram och minutrarna tickade på... Jag funderade på att ringa en taxi, men efter ca en halvtimme rullade vi igen...
* Stressad inser jag att mitt Liu-kort inte fanns i plånboken (kommer alltså inte in i datasalen)
* Hittar till slut en vänlig själ som hjälper mig. (Det finns inte mycket folk på universitetet en fredag efter kl 16)
* Startar upp datorn, filen med tentan på går inte att öppna!
* Panik!
* Ringer Patrik som försöker tipsa om åtgärder, men inget funkar
* Känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken och paniken ökar
* Klockan tickar...
* Byter till slut dator i ett sista desperat försök
* Filen går att öppna!
* Hinner inte korrekturläsa eller komplettera med det jag kommit på under bussresan
* Urkundsadressen jag fått funkar inte när jag ska skicka iväg mailet
* Funkar till slut!
* Skriver ut tentan
* Slut på häftklamrar (inte hela världen, men just då kändes det som en viktig sak)
* För att krydda dagen lite extra så startar jag larmet i datasalen när jag ska gå ut...
* Hittar inte tutorns fack, tiden är knapp...
* Efter mycket om och men är tentan inlämnad, precis i tid!

Nu ska jag bara njuta av lite ledighet och mysa med min underbara familj!
Phu, vilken dag! Behöver jag säga att jag är HELT slut??