En lång natt

Oj, vilken natt!
Linus koppor har både förökat sig och expanderat i storlek. De är många och stora och sitter främst på ryggen och i hårbotten. Det känns som små bulor över hela kroppen. I natt har han vaknat flera gånger och kliat och varit ledsen. Jag känner mig så hjälplös!
Kan inte göra så mycket mer än att ta upp honom, trösta, sjunga och försöka lindra klådan så gott det går. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag skulle kunna ta det jobbiga från honom.

"Dumma prickar" säger han, och jag kan inte göra annat än att hålla med.
Dessvärre är det ju något som de "måste" ha och jag tycker att det är skönt att ha det avklarat. Det blir ju värre ju äldre de blir.

Nu återstår det att se om Lucas blivit smittad. Hoppas ju lite på det, så att vi kan lägga det bakom oss sen. Han har dock ett väldigt starkt immunförsvar och har stått emot smittor förut.
I vilket fall så hoppas jag innerligt att det är över snart och inte blir långdraget.

Lucas vaknade förresten i natt och sa att han ville gå upp och kissa. Så duktig!!