Våran söndagsmorgon

Undrens tid är inte förbi. Hela veckan har vi fått sova minst till 9. Helt underbart, särskilt eftersom jag och Lucas varit krassliga. Det brukar ju vara Linus som styr när vi vaknar, och det brukar bli runt 8 annars. Så jag vet, jag ska inte klaga =) Men när det bara var jag och Lucas så sov vi ofta till 10 om dagarna, så jag är lite bortskämd =)

I morse så vaknade hela övriga familjen runt 9, men lilleman valde att sova vidare. Trots att vi satte på tv:n och pratade så ville han sova lite till. Skönt för Lucas att få vara ensam med mamma och pappa en stund!

Sen var det slut på lugnet. Linus drog Lucas i håret, Lucas knuffade Linus, båda två skrek hysteriskt och så var bråket i full gång. Lite annorlunda syskonkärlek =) Tur att det går över fort och att de i nästa stund leker snällt tillsammans, sida vid sida. Det är ju sånt som hör till och nu när de börjar bli äldre så blir det mer av den varan. Av nån anledning så ska de ju alltid ha exakt samma sak. Det spelar ingen roll om det finns två likadana. Men det är ju en del i utvecklingen det med. Det är en bra träning att få lära sig att dela med sig och att man inte alltid kan få som man vill eller att man får dela med sig av uppmärksamheten. Dessvärre tror jag inte att mina småtroll håller med mig. =)