Jag är väldigt glad och tacksam över att det har funkat så bra med amningen för oss. Jag visste från början att jag ville amma och det har varit en härlig upplevelse med många fina stunder. Nu börjar jag dock känna att det räcker.
Det är lite blandade känslor, det är fantastiskt att amma, det ger en närhet som man inte kan uppleva på något annat sätt. Samtidigt sliter det på mig. Jag känner faktiskt att jag nog har ammat färdigt för den här gången. Tyvärr verkar inte Linus hålla med mig. Han verkar inte alls vara inne på samma linje som jag. Med Lucas föll sig allt så naturligt när vi skulle sluta. Det bara trappades ner och helt plötsligt en dag så ville han inte mera.
Linus blir vansinnig om han inte får tutten. Det är svårt att vara konsekvent när han skriker och är helt hysteriskt. Det blir ofta att jag väljer den enklaste vägen, och det är att ge honom bröstet. Han vill inte ha flaska, han är inte intresserad överhuvudtaget och välling verkar helt enkelt inte vara hans grej. För Lucas är vällingen en stor trygghet, men man ska ju inte jämföra... De är två skilda individer.
Han behöver välling mer än bröstmjölken nu, jag kan inte tillföra alla näringsämnen längre. Men jag kan ju inte tvinga i honom välling heller...
Han äter jättebra i övrigt. Precis som sin storebror så äter han allt som serveras. Han vaknar till av gammal vana och vill ha sin napp, dvs mig. Han vaknar inte för att han är hungrig. Oftast snuttar han bara några sekunder och sen är det bra. För att sen vakna och vilja snutta igen... Men en vanlig napp vill han absolut inte ha. Antar att det handlar om trygghet och hans stora närhetsbehov.
Ja, vi får väl se hur det hela utvecklar sig. Det får väl ta den tid som krävs helt enkelt.
Fortsättning följer...
Visste redan innan att jag ville amma, men det funkade inte alls. :( Kanske nästa gång det blir bättre. Kanske är att jag är en sån människa som gärna springer runt så de blir för stressat. Hoppas iaf på att det kan bli bättre nästa gång. Då har ja även bestämt mig för att ligga kvar på bb tiden ut. ;) Här är det bestämt vettu. :P
SvaraRaderaNej, tyvärr funkar det ju inte för alla :(
SvaraRaderaDärför är jag jätteglad över att det har gått så bra. Men efter att ha ammat nu konstant i nästan två år börjar jag känna att det räcker. Han fyller ju dessutom ett år snart...
Men han verkar ju inte hålla med så vi får väl se =)
Hehe, det är bra att du har bestämt dig. Det kanske underlättar och kanske kan du slappna av mer då. Hoppas det!
Man får "hjälp" att komma igång med amning och det "tjatas" om att man ska amma. Men när det kommer till att sluta, var är hjälpen då kan man undra? Finns det kurser (jmfr föräldrakurs där de visade hur barnet ska suga rätt) som berättar hur man gör när man slutar?
SvaraRaderaJa du E, det är nog inte en helt dum idé. Men att sluta ska man väl inte vilja frivilligt antar jag... Man kunde ju åtminstone få några bra tips kan jag tycka. Det är jättesvårt. Särskilt när han absolut inte vill ta flaskan. Mammas tutte är bäst helt enkelt =)
SvaraRaderaSka testa att ge honom välling på sked och se om det är vällingen eller flaskan han inte vill ha. En del barn ratar ju nappflaska så då får han väl dricka i pipmugg i så fall. För ur den dricker han jättebra. Frågan är bara om han skulle uppskatta välling i en sån...