Hur man hanterar smärta tror jag är högst individuellt. Jag tror inte att man kan dela upp smärttröskeln i manligt och kvinnligt. Aftonbladet har dock en ganska underhållande artikel om en man som får prova på att ha förlossningssmärtor. Efter 3 timmar ger han upp!
Han kastar in handduken efter en fjärdedel av tiden som det tar för en genomsnittlig förstföderska. Egentligen säger det inte så mycket. De flesta kvinnor vill också ge upp när värkarna är som värst. Skillnaden är att det går inte. Det finns liksom ingen återvändo. Skillnaden är också att smärtan man upplever när man föder barn är en positiv smärta, man vet att man får ut nåt gott av det, den allra finaste belöningen. Det gör att det är värt det, flera gånger om!
Jag är en av dem som älskar att föda barn, som tycker att det är det häftigaste man kan göra och som svävar på rosa moln efteråt. Men jag skulle inte utsätta mig för den smärtan frivilligt, utan att få min belöning, min efterlängtade lilla bebis.
Det är ju det som gör det så underbart och fantastiskt. Att känna kroppen föda fram sitt barn. Det finns inget större. Att känna att varje krystning tar mig närmare vårt barn, att vi snart är framme vid målet.
Vi kommer aldrig få svar på vem som har högst smärttröskel av män och kvinnor. De kommer aldrig kunna föda barn och vi kommer aldrig att bli sparkade på pungkulorna ;-)
Artikeln hittar ni här : http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5972797.ab
Kul artikel. :)
SvaraRaderaMän är det svagare könet i vissa avseenden.
/apip
Då ska man ju också ha i åtanke att deras kroppar inte är gjorda för att föda barn. Dessutom producerar kvinnans kropp smärtstillande under förlossningen så det är nog inte jämförbart med vad han blev utsatt för. Kvinnorna har dessutom inget val, när det väl sätter igång finns det ju ingen återvändo och man klarar så mycket mer än man tror.
SvaraRaderaPersonligen föder jag hellre barn än står bredvid, det tror jag faktiskt är jobbigare!