Idag när jag hämtade Lucas på dagis var det ingen glad kille som mötte mig. Jag såg direkt att det var något som inte stämde. Ena fröken sa att han hade blivit arg/ ledsen vid maten och inte ätit något alls. Genast fick jag en klump i magen. Det är så långt ifrån min lilla Lucas som det går att komma. Vad är fel?
Hade Lucas varit ett sånt barn som gnäller och gråter för minsta lilla så hade jag kanske inte bekymrat mig lika mycket, men han är verkligen inte sån. Det påpekade även pedagogerna... Han är ju alltid glad och framförallt så äter han allt som serveras. Om han är ledsen och inte vill äta så är det nåt som är riktigt, riktigt fel.
Att se honom så ledsen gör ont i mammahjärtat. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken och jag ville egentligen skrika "vad har ni gjort med mitt barn??". Jag hejdade mig... Insåg att det inte skulle gynna nån.
Men nåt är ju fel. En annan av fröknarna sa att det kanske är hans bakslag som kommer nu. Det har jag väldigt svårt att tro. Skulle det vara så skulle han knappast vara glad på morgonen när jag lämnar honom. De sa att det började när matvagnen kom fram. Jaha, men då är det ju nåt i matsituationen som inte är bra. Det krävs ju inget geni för att räkna ut!
I mitt bakhuvud spelas det upp ett scenario där han blir tvingad till att dricka mjölk. Jag har diskuterat det med dem förut. Mjölk är det enda han inte tycker om och det finns ingen anledning till att tvinga honom. Han får i sig kalcium på annat sätt och jag är inte ett dugg orolig. En dag sa nämligen en av pedagogerna att han hade druckit mjölk. Jaha, vad bra tänkte jag. Men nu börjar jag ju undra vilken metod som fick honom att dricka den där mjölken?? Nu mår han uppenbarligen dåligt av något på dagis och det känns inte bra alls. Har han blivit skrämd? Har de varit elaka mot honom? Tvingat i honom mjölk? Jag hoppas innerligt att det inte är så. För deras skull.
Tänk vad mycket lättare det hade varit om han kunde prata och berätta vad som hänt. Min lilla älskling ska inte behöva må dåligt. Absolut inte. Jag ska göra allt som står i min makt för att se till att han trivs och mår bra.
Nu passar det så bra att jag ska vara med på förskolan under dagen imorgon. Vi ska nämligen ha det där uppföljningssamtalet som uteblev sist. Det ska bli intressant. Jag återkommer om hur det har gått...
Hela eftermiddagen har han i alla fall varit våran vanliga goa, glada kille. Vi har haft det så mysigt i det härliga höstvädret!
För övrigt träffade jag på rektorn i morse. En väldigt trevlig dam! Hon kunde nästan garantera att jag skulle få jobb efter min utbildning, det kändes väldigt skönt att höra. Nåt som inte var lika skoj var att hon inte tror att det kommer bli en ledig plats till Linus i januari. Så nu kanske det skiter sig med skolan till våren...
Jag har inga planer på att skola in honom på ett annat ställe än där Lucas är. Egentligen tycker jag ju att han är lite för liten för att börja på förskola redan i januari, men eftersom han har sin storebror där så känns det lite bättre. Då har de varann!
Vi får väl se, Patrik sa att han kanske kan jobba kväll eller vara pappaledig om vi inte får nån dagisplats till lillprinsen så jag ska väl inte måla fan på väggen än.
Den som lever får se helt enkelt!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar