Tajming

Ibland handlar allt om tajming. Alldeles nyss fick jag ett så uppmuntrande mess av en kompis och jag blev väldigt glad, det värmde oerhört.

Jag känner inte många som har barn tätt. Inga alls som bara har ett år mellan barnen, det är nog ganska ovanligt. Men den här kompisen har en liten på 1½ år och en liten som är en månad och det är ju trots allt ganska tätt det också. Hon förstår mig som ingen annan.

Hon skrev:
Jag fattar fan inte hur du orkar. Hur har du klarat det? Jag bryter redan ihop flera gånger i veckan och då har jag ändå mannen hemma på heltid. Är så glad över att X ska in på dagis nu. Men du har haft båda två hemma hela tiden. SJÄLV! Fattar du hur imponerad jag är av dig?

Det är inte mig det är fel på! Man får vara slutkörd, det är inte bara jag som tycker att det är jobbigt med två barn så tätt. Det är inte bara vi som har svårt att få tid för varandra. Nu känns allt mycket bättre. Tack snälla, det betydde mer än du någonsin kan ana. Det var precis vad jag behövde höra just nu.