...behöver jag och min man få egentid och bara rå om varandra mer än nånsin. Den här första veckan efter semestern har varit väldigt tuff och jag är helt slut. Det är inte enkelt att ha ett barn på 20-månader och ett på 8-månader. Minsta lilla motgång är kämpig just nu och igår fick stackars Patrik ut för sånt som absolut inte var hans fel. Jag har otroligt dåligt samvete för det, men jag har tur som har en så snäll och förstående man. Det är jag väldigt tacksam över!
Mamma ringde förut och jag klarade inte av att hålla gråten borta. Jag grät för att min ork är slut, jag grät för mitt dåliga samvete. Hon lovade att ta barnen när hon har kommit i ordning i sin lägenhet. Då ska vi gå ut och äta i Söderköping och ha det jättemysigt på tu man hand.
Det är väldigt sällan som vi har möjlighet att få egentid och under de här 20 månader som vi har varit föräldrar har vi varit ute och ätit en gång och så var det ju vår bröllopsnatt som vi var utan barnen. Alldeles för lite! Att få tid för varandra är oerhört viktigt, betydligt viktigare än jag någonsin kunde tro.
Det ska bli så skönt att få sitta ner i lugn och ro för en stund. Att bara få vara förälskade och nygifta och kunna ägna 100 % åt vårt äktenskap. Det är vad vi behöver! Jag längtar.
Älskling, jag älskar dig mer än något annat. Tack för att du är så underbar!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar