Mardröm och Bridezilla

Gårdagen började med att jag vaknade alldeles svettig i ren panik. Patrik hade (i drömmen) sagt att han ångrat sig och inte ville gifta sig längre. Jag började till och med fundera över vart jag och barnen skulle bo innan jag faktiskt insåg att det bara var en dröm. *puh*
Att vara blivande fru är nästan som att vara gravid, huvudet hänger liksom inte med =)

Efter frukosten begav vi oss till frisören där jag skulle färga håret för att det skulle vara samma färg som det löshår jag köpt. Allt var frid och fröjd, jag blev nöjd med färgen och allt kändes bra. Tills vi skulle testa att locka löshåret. Tidigare på morgonen hade jag sagt till Patrik att jag var så nöjd över allt som jag fixat till bra pris. Ringt runt och haft mig för att pressa priserna till max. Ett av de största kapen var då mitt löshår som i butik kostar mellan 1700-2000 kr. Till saken hör då att det stod att det var ÄKTA hår. Jo tjena, när vi skulle börja locka så smälte hela skiten. Det var bara syntet. Då vaknade bridezillan i mig.

Jag tappade lusten till allt. Jag hade inte längre nån lust att gifta mig. För även om vi inte gör det storstilat så har jag sett framför mig hur jag vill ha det. När det nu sket sig en vecka innan den stora dagen så fick jag smått panik. Mitt i allt ringde pappa. Han tyckte ju så klart inte att det var nåt att hetsa upp sig för. Han försökte lugna mig med att mitt eget hår var så fint och det fanns säkert andra frisyrer som skulle passa. Han skulle till och med betala om jag ville klippa mig. Men nej, har jag bestämt mig för en sak så ska det vara så! Tack och lov att vi upptäckte det igår och inte på lördag är tiden är knapp.

Tack och lov att det finns snälla och hjälpsamma människor! Isa, min hårstylist fixade fram ett löshår som är i nästan samma nyans, lite skiftningar gör ju bara att det ser mer naturligt ut och ger mer effekt så det blir nog bra! Jag fick dessutom ett väldigt bra pris och nu vet jag att det faktiskt är äkta hår =)

Slutet gott allting gott. Pappa ringde faktiskt igårkväll och frågade om Patrik och pojkarna överlevt dagen :-D

Men nu är vi på banan igen och det är endast några dagar kvar. Om en vecka har jag vaknat upp som fru för första gången =)