tisdagen den 26:e maj 2009

Lucas 1½ år!

Igår blev Lucas 1 ½ år. Jag hann inte med något blogginlägg då. på förmiddagen var det bus och lek för hela slanten, på eftermiddagen begav vi oss ut till Tornby. Kvällen spenderades ute. Det var så härligt väder. Patrik fixade och grejade lite samtidigt som han grillade och jag rensade ogräs. Vi har typ inget gräs, bara maskrosor =)

Lucas är fortfarande charmörernas konung men trotsen har börjat göra sig påmind. Han slänger sig på golvet när han inte får som han vill. Han skriker med sin allra värsta basröst rakt ut... Just där och då är det allt annat än kul, men man får ta ett djupt andetag och tänka att det hör till hans utveckling. Jag hade ju blivit mer orolig om han inte testade gränser.

En sak är i alla fall säker, han är väldigt smart den lilla prinsen. Varje dag händer minst en sak som gör att jag blir alldeles förvånad och uppfylld av stolthet. Dessa saker är naturligtvis något jag borde ha skrivit upp. Notera borde...
Igår kom han i alla fall med ost och osthyvel som han hämtat alldeles själv. Han har alltså parat ihop dessa föremål och hämtat dem i kylskåp och låda.
Ett däck ramlade av hans leksaksbil och han kom genast och la det i min hand. Han visste att han inte fick ha det. Jag blir så stolt så jag spricker!
Säger man "klappa magen" så drar han upp sin tröja och klappar magen. Man märker verkligen att han förstår otroligt mycket.

Älskade Lucas, jag är så stolt över dig. Att se dig utvecklas och göra dina framsteg är spännande och otroligt värdefullt. Varje dag är ett äventyr tillsammans med dig.
Mamma älskar dig!

5 kommentarer:

  1. Eehh, ja... Sa jag nåt annat??

    SvaraRadera
  2. Jenny!! du är så klok jämt!!.. Läste om dina tankar kring Lucas trots och gränstestningar.. och självklart är det ju så man ska se det.. Att man ska vara lugn över att utvecklingen går som den ska.. Ska ha det i åtanke imorgon, när vi har våra duster jag o A..:)

    SvaraRadera
  3. Anna: Tack =)
    Jo men det är ju faktiskt så. Han upptäcker nya saker och utvecklas. Även om det inte alls är särskilt kul så försöker jag tänka så och hålla mig lugn. Det hade varit mer oroväckande om han bara satt snällt i ett hörn =)Man får bita ihop och tänka på att det går över =)

    SvaraRadera
  4. Nej, det var ju jag som läste fel...sorry. :)

    SvaraRadera