Kön och fördomar

Jag läser ofta Ann Söderlunds blogg, böcker, ja det mesta som jag kommer över. Jag tycker hon skriver grymt bra och har vettiga åsikter. Hon mörkar inte utan hon skriver ärligt om relationer, livet med barn etc. Jag får mig alltid ett och annat skratt när jag läser hennes alster.

Hon skrev nyligen om att det inte är ok att önska sig ett visst kön på barnen. Till viss mån håller jag med. Man ska vara glad och tacksam över att man faktiskt kan få barn. Tyvärr får inte alla uppleva den enorma lycka som det är att vara förälder.

Vi har aldrig önskat oss varken det ena eller andra. Med Linus i magen var vi båda överens om att en lillebror vore roligast för Lucas, men that´s it. Det blir ju vad det blir... Men jag vet att många önskar sig det ena eller andra och det är helt ok. Man blir ju i alla fall precis lika glad för vad det är när bebisen väl tittar ut. Hoppas jag!

Däremot är det INTE ok att göra abort pga att det är fel kön på bebisen. Det är rent ut sagt vidrigt och där har det gått alldeles för långt. Att sånt ens tillåts skrämmer mig. Vart är världen på väg? Skaffar man inte barn för att man vill ha barn? Då spelar det väl ingen som helst roll vad det är för kön. Skaffar man barn för att få ett visst kön borde man låta bli.

Många har fördomar om pojkar. De är så jobbiga, intensiva, bråkiga m.m redan från början. Pojkar skriker mer, de är mer krävande osv... Det sitter väl inte i vilket kön man har? Barn är egna människor. Egna individer med egna personligheter.

Nu har jag bara varit mamma i drygt 16 månader, men våran start som föräldrar har varit en dröm. Båda våra pojkar har varit väldigt enkla och jag har flera vänner med döttrar som har upplevt det tvärtom, alltså väldigt jobbigt. Det sitter som sagt inte i vilket kön barnen har. Självklart kan pojkar vara jobbiga men flickor kan vara precis lika jobbiga.

Man kan höra på folk att de har åsikter om att vi har två pojkar. "Oj, de kommer nog slåss mycket med varandra i framtiden". Ja det kommer de säkert att göra. Men det gör syskon. Det gjorde även jag och min syster när vi var små. Det hör till. Syskonkärlek liksom =)

Om folk bara kunde slappna av lite mer. Barn är fantastiska, oavsett vilket kön de har! Det är vi som är vuxna som ger dem deras förutsättningar. Det är vårat ansvar att uppfostra våra barn till de individer som vi vill att de ska bli. Pojke som flicka.

Jag är inte felfri, jag avgudar inte alla barn. Jag har mött flera barn som ger ett mindre behagligt intryck. Men det är inte barnens fel. Det beror på deras vuxna förebilder.