Ja ni... Den här människan som förföljer oss på bilddagboken verkar inte ge sig. Jag vet inte vad personen i fråga är ute efter. Uppenbarligen att kränka mig, men till vilket syfte? Det är ju rent ut sagt pinsamt när man inte kan stå för sina åsikter och måste skriva barnsliga inlägg anonymt.
Varför vill man trycka ner nån? Varför beter man sig på det här sättet? Sticker det i ögonen att jag är lycklig? Att jag har en underbar familj som jag älskar, och som älskar mig? Jag förstår inte hur vissa kan bete sig! Det är verkligen tragiskt och det här beteendet tyder på en väldigt ynklig liten människa med dåligt självförtroende.
Jag låter mig inte nedslås av en patetisk liten människa. Men på nåt sätt så är det ändå frustrerande att känna att nån vill förstöra för en... Jag är inte van vid det. Jag brukar omringa mig av människor jag tycker om och som tycker om mig, personer som inte tillför mitt liv något väljer jag bort. Nu känns det liksom som att jag inte har nåt eget val i det här... Det finns en gräns även för mig och till slut är det klart att jag blir ledsen och tar åt mig. En människa orkar inte hur mycket personangrepp som helst. Det är tur att jag har en underbar sambo som stöttar och säger de mest fantastiska orden för att trösta. Jag vill inte spilla mina tårar på en människa som inte betyder ett skit för mig. En person som inte känner mig överhuvudtaget.
Jag har nu anmält inläggen och hoppas på att de kan ge mig ip-numret för en polisanmälan. Jag tänker inte tolerera det här längre!
Dessvärre har jag nu ändrat så bara inloggade medlemmar kan kommentera våra bilder. Tråkigt men sant... Jag har bättre saker att lägga energi på än sånt här.
Jag vet att många av er uppskattar våran bilddagbok och tycker att det är roligt att kika på våra bilder. Tack för det och tack till er alla som tagit er tid att skriva alla snälla kommentarer till oss. Det är verkligen uppskattat, men just nu ser jag ingen annan utväg.
Snälla du, jag ber dig en sista gång: Lämna mig och min familj ifred!!
Herregud vännen, hur mycket ska du behöva stå ut med? Jag förstår att det inte är lätt, men ta inte åt dig. Det finns så många idioter. Du är den starkaste människa jag vet och jag önskar i många fall att jag var som du.
SvaraRaderaKram!
Jaha, då förstår jag varför jag inte kunde skriva nåt... Trist, för kul att kommentera då och då men förstår ju varför du tvingats göra som du gjort även om jag inte sett inläggen.. Har du möjlighet att ta bort dom??
SvaraRaderaApropå ingenting så ska vi till Linköping om två veckor. Då måste vi ses, för nu var det alldeles för länge sen!! Min brorsa har flyttat till en trea i Berga (han fick jobb nu efter sin examen på SAAB i Lkpg) så nu lär vi åka dit lite oftare och hälsa på honom när vi ändå är i Ö-land. Var, när o hur vi ses spelar mindre roll, bara vi ses en stund.
Stora kramar!!!
Anna: Du får skaffa dig ett konto =) Det går snabbt och så slipper du skriva i alla kryptiska bokstäver =)
SvaraRaderaJag kände att jag var tvungen, orkar inte ta emot massa skit mer. Tyvärr, för jag älskar verkligen att få kommentarer!
Jag har tagit bort dem så det var därför du inte kunde se dem... Har också anmält dem, men det blir väl inget mer än så antar jag...
Vad roligt! Ja då måste vi verkligen ses!
Vi hörs om det!
Kram kram!