Lucas har en envis hosta. Han är rosslig i bröstet och snoret rinner. Min stackars plutt! Eftersom jag har en far som är specialiserad på medicin så har jag lärt mig att inte medicinera i onödan. Det bästa är att kroppen får ta hand om det själv. Därför har jag väntat ut det, men jag tycker inte att det blivit bättre.
Skyndade mig till apoteket igår när Patrik kom hem från jobbet, men det hade jag inget för. Barn under 2 år ska inte ta hostmedicin eftersom de inte kan hantera allt slem som lossnar. På flaskan stod det dock från ett år... Personalen sa att jag skulle ringa bvc eftersom de tydligen kan få lunginflammation när de är så små, utan att vara särskilt påverkade. Det är ju lagom kul att höra för en orolig mamma.
Självklart ringde jag bvc det första jag gjorde i morse, men enligt henne så var det bara att vänta ut det. Jag skulle se till att hålla näsan fri från snor och ge honom vatten, samt lägga honom i högläge. Precis så som jag har gjort... Men det är väl bara att vänta och hoppas på att hostan försvinner. Jag frågade också om RS eftersom vi har en liten bebis här hemma och det är inte särskilt skoj om han skulle få det. Men det var ett år med väldigt få fall av RS så det skulle jag inte oroa mig för. Tydligen är det högsäsong med RS varannat år och eftersom det var många fall förra året är det lugnt nu. Vi hade nog väldig tur att Lucas klarade sig då. Men han verkar inte vara särskilt infektionskänslig och har ett väldigt bra immunförsvar.
Han är tack och lov feberfri och pigg. Han äter och dricker och orkar leka och busa, så särskilt sjuk är han ju inte. Men det är klart att hostan är jobbig och irriterande. Det är inte alltid lätt att vara liten...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar